… blir betydligt lättare i vatten. Därför packade jag i dag ner mitt tremanstält… förlåt, min gravidbaddräkt… och hängde på pojkarna till badhuset. Och även om det inte var lika ljuvligt som vattengympan på måndagar (den avslappningen, alltså… veckans klimax) så var känslan att för en gångs skull hålla samma tempo som en 5-åring (en stackare som simtränade med sin stränge far) triumferande.
Detta har inte hänt på 29 veckor.
Och så var det förstås jätteroligt att se Arvid som är ett riktigt vattendjur. Lilla 3-åringen, som är så stor.
Ni som fortfarande har tålamodet att kika in på bloggen med jämna mellanrum blir kanske förvånade nu.
– Va? Ett inlägg? Är det möjligt? Ser jag i syne?
Nej då. Det är bara jag som anmält mig till bloggutmaningen blogg100. Ett inlägg om dagen i 100 dagar. Kul, va? Särskilt för mig som känner att jag saknar den del av mig själv som faktiskt kunde formulera något annat än hashtaggar på Instagram och sporadiska inpass på Facebook. Den del av mig som inte var skriv-lat.
Och så saknar jag att ha en plats att gå tillbaka till, som hjälper mig att minnas. Sådant som att Arvid någonstans snappat upp hur man tar sig runt i bassängen själv. Med puffar, visserligen, men ändå.
Livets viktigheter, helt enkelt.
Så 100 dagar. Varav detta var den första. En lördag som luktat klor, blöta löv (dags att väcka upp trädgården), lasagne och stearinljus.
En skön dag.
Linda Unnhem 
Härligt att få läsa dig igen!!! Vi badade också igår men åkte till Aq-va-kul. Det badhuset har sett sina fräschaste dagar, till och med Leon reagerade: Mamma, det är ju smutsigt! sa han när vi kom in i omklädningsrummet 🙂 Saknar också mitt skrivande jag, den här utmaningen ska bli kul!
Ni får åka till Oxie, bara tio minuter bort och jättemysigt!
Härligt…100 dagars trevlig läsning att se fram emot😉