5 maj-peppen = noll

Det här med deklarationen. Och att jag av någon anledning fortfarande måste deklarera som egenföretagare. Utan företagarinkomst, visserligen, men fortfarande massor av rutor att sätta nollor i och massor av blanketter att ladda ner.

Det stod inte heller på någon önskelista faktiskt.

En av de sköna sakerna med att föda…

… är att man sedan (förhoppningsvis) kommer att slippa dessa ständiga kommentarer om ens kropp. Förstår inte varför det är okej att plötsligt uttala sig om någon annans utseende, bara för att denna råkar bära ett barn. Tänk dig till exempel att en ”vanlig” överviktig skulle få höra följande:

– Jag har aldrig sett något större!

– Fy, så stor du är!

– Den (magen) är ju VERKLIGEN stor!

Allt det här har jag hört som gravid, hur många gånger som helst. Detta, och den mest tröttsamma och mest irriterande frågan av alla: ”Är du säker på att det bara är en där inne?”

Och även om jag vet att det är ett övergående tillstånd, så är det faktiskt inte så himla kul att vara under ständig lupp och föremål för kroppslig utvärdering.

Så, please. Nu är det tre veckor kvar till BF.

Jag är stor.

Det är bara en där inne.

Vi behöver inte prata mer om det. Okej?

Sporta som preggo

IMG_5303Någon kanske undrar hur det gick på äventyrsgolfen i går? Jodå, över förväntan! (Och med tanke på att min förväntan var ungefär lika med noll, får man säga VERKLIGEN över förväntan.) Jag tog mig runt de tolv banorna, stöttade mig som en gammal tant på klubban mellan slagen och hade fem caddies till min hjälp att plocka upp bollarna ur hålen. Och resultatet blev varken så mycket bättre eller sämre än någon annans. En tredjeplats får man vara nöjd med som högpreggo (och totalt golfokunnig).

Men bäst av allt var sommarvädret. Det som gjorde att man kunde gå barärmad och sitta på en filt på stranden och dricka bubbel. Ljuvligt! Kvällen, som var en födelsedagspresent till 40-åringen vi firade för någon månad sedan, avslutade vi på en restaurang på Limhamn. En trevlig kväll!

Bananpannkaka coming up

I går på jobbet pratade vi om olika saker som blivit succé på webben. Till exempel recept på bananpannkaka. Varken jag eller min kollega hade testat att laga det, men båda blev sugna. Och tydligen var det jättegott – fick jag veta på sms från henne senare på kvällen. Och receptet är så enkelt att det nästan är fånigt: 2 ägg, 1 banan och 1 msk smält smör.

Måste testa i helgen. Med jordnötssmör, som var hennes hetaste tillbehörstips.

Någon annan som är ett bananpannkakefreak?

Att skaffa sig sinnesro

Jag avskyr att inte ha koll och kontroll. Likaså måste jag helst ha ordning omkring mig för att riktigt kunna fokusera. När jag skrev min bok, till exempel, började jag aldrig förrän frukosten var undanplockad, jag själv hade duschat, och det var upprymt i lägenheten. Kunde det dessutom snurra en maskin tvätt och vara förberett för middagen var sinnesron fullständig.

Därför har det stressat mig en aning att jag ännu inte kommit igång med förberedelserna inför förlossningen och tiden därefter. Tänk att behöva kasta sig iväg – utan att ha tänkt igenom något eller preppat minsta lilla. Vilken mardröm för ett ordningsfreak!

Ytterligare en stressfaktor är att min fysiska ork är så begränsad. Jag vill så mycket, men fixar så lite. Och det gör mig grymt frustrerad.

Men i kväll har jag i alla fall skrivit listor. På sådant som ska göras och köpas och packas. Och det känns redan lite bättre!