Årets starkaste läsupplevelse

Ni vet de där böckerna. Böckerna som slår fullständig knockout på en, och som vägrar släppa taget, trots att man läst klart.

Igår läste jag en sådan.

Författaren heter Oskar Skog och vi gick i samma klass på Författarskolan i Lund. Jag gillade hans stil redan då. Oskar sade aldrig för mycket i sina texter, han gillade det koncentrerade och täta formatet. Och så hade han ett självförtroende som jag tyckte om. Det var inte en fråga om att, utan när, han skulle bli publicerad författare.

Me like.

Och nu har alltså hans debutroman Pojken som fann en ny färg getts ut av Forum.

Beställde hem den och började läsa när Arvid gått och lagt sig igår. Någon timme senare var jag helt rödgråten och djupt, djupt berörd. Dels av den oerhört känslosamma berättelsen, men också av det Oskar lyckas göra med språket. Att säga så lite som betyder så mycket. Och som går rakt in i hjärtat, och vrider om.

Det är briljant.

Jag hetsläste verkligen, och den första känsla jag fick när jag kom till slutet var: Jag måste läsa om den.

Och jag säger det igen: briljant. Missa för guds skull inte denna starka läsupplevelse.

9789137138213

Annonser

100 sätt att bära en byrå – check!

Ofta när det är varmt, sådär över 30 grader, så att man blir alldeles yr i huvudet, brukar jag och Niklas ta upp det här med mattan. Att det skulle vara det värsta vi kunde tänka oss: att behöva bära runt på en äkta matta. Stor, otymplig och sträv, gärna på en bar, lite solsvedd axel. Och i stekande sol.

– Gud så fruktansvärt, brukar vi säga, och så känns det genast lite bättre, att det bara är varmt, liksom.

Igår var jag med om något liknande. Fast tvärtom.

Vi hade varit inne i stan och köpt musslor i fiskehoddorna och sedan fikat på Kommendanthuset. På vägen hem bad jag Niklas släppa av mig vid det nya loppisstället på Klågerupsvägen, det som bara ligger några minuter hemifrån. Med bil…

Och det var ju en härlig guldgruva med massor av fina och billiga prylar. Hittade genast en söt liten vas – och större byrå… Måttade och kände lite på den och tänkte att: ”Den kan väl inte vara så jobbig att bära hem. Det tar ju bara några minuter.”

Med bil. 

Till saken hör att jag var förkyld. Att jag hade väldigt ont i halsen. Att det var hemskt kallt ute. Och att det blåste som det bara kan göra i Malmö.

Och så då en byrå på det. Som jag nu burit på alla sätt som man kan bära en byrå. I famnen, på höften, under armen… Och med åtta lådor som alla strävade efter självständighet blev det en intressant promenad. Som INTE tog bara några minuter.

Jag är helt död i armarna. Fortfarande.

Men det var värt det, helt klart. Släpade genast ner den i källaren och målade den vit. Klädde lådorna med fina papper och voilà – en helt ny möbel. För bara 60 kronor!

bild-1Vasen och byrån före. 
bild-3Och så efter!
bild-6

Guldgruvan på Klågerupsvägen!

bild-2Och så lite andra Instagrambilder för till exempel min mor och svärmor. Häromdagen var våffeldag.

bild-5Och igår var det moules frites-kväll med vin från sommarens Bordeaux-resa.

bild-4Och i fredags var Arvid så här söt.

 

 

 

Sist på Instagram

Tycker nog att jag oftast tillhör early adopters, eller i alla fall den tidiga majoriteten, när det kommer till ny, kul teknik. (Här kommer Niklas att hosta och sätta något i halsen, men nu menar jag inte sådant som har med sladdar, knappar, knepiga instruktioner och trådlösa vidunder att göra, utan mer social teknik.)

Men av någon anledning har det här med Instagram aldrig lockat mig. Förrän nu. Och jag gissar att min väg dit är långt ifrån unik. Ni vet: gammal bloggare som tröttnat lite på att skriva långa inlägg och därför sällan gör det, men som ändå har kliet i fingrarna. Hen som tänker: ”Det där vore kul att blogga om, men orka…”

Och då är ju Instagram finemang. Där kan man visa upp och klottra ner sådant som inte riktigt är värt en hel text. Och på så sätt, spara småminnen.

Så heppetihepp, följ mig gärna på lindaunnhem på Instagram (översättning för föräldrar och liknande: Instagram är en app till mobilen, där man kan följa personer och deras bilddagböcker. Typ.).

Tänker mig att det ska handla om allt som är kul: inredning, pyssel, loppisar, trädgård, mat, böcker, resor. Och så lite familj, så klart.

Och givetvis vill jag också följa trevliga/roliga/spännande/kreativa/personer-jag-känner-personer. Så tipsa gärna!

Annars då? Ja, förra veckan hade vi ju den här ”Arvid ramlar in i ett element på förskolan och får sy ett stygn i läppen utan bedövning”-incidenten. Det var givetvis alldeles hemskt för mamma- (och pappa-) hjärtat, men också en påminnelse om vilken modig och fantastiskt duktig liten kille vi har. Fruktade för att åka tillbaka till vårdcentralen för att ta bort stygnet, och var rädd att Arvid skulle bli ledsen då han förstod var vi var, men nej då.

Han hängde lugnt med, lekte lite i väntrummet och sa till slut, när han tröttnade på att det aldrig blev vår tur: ”Jag vill gå in till doktorn!”

Han är min idol. Alla kategorier.

I övrigt har vi rensat ut julen… ur garaget. Allt inslagningspapper, alla glöggflaskor, alla kartonger som innehållit alltifrån Duplo till ett miniatyrkök – saker som skulle göra vilken hamster som helst grön av avund – fyllde en hel liten lastbil som kördes till soptippen.

Och plötsligt kan man komma in i garaget igen. Ljuvligt.

Och så fortsätter vi att vänta på våren… Men det är i alla fall mycket ljusare. Och idag kunde man vara ute i trädgården en lång stund efter dagis. Och plantera penséer!

Så snart. Snart.

Glöm nu inte Instagram. Här är mina tre första bilder:

bild (10) Loppisfynd på skrivbordet på jobbet. Den ryska dockan blev jag MYCKET nöjd när jag hittade. Glasburken var roligare än en traditionell kruka. Och plastmuggen till miniorkidén blev en nödlösning när den turkosglittriga ljuslyktan, som skulle blivit kruka, tyvärr inte passade. Men det kommer ju flera loppisar! Ramen är från Ilva. bild (11) Två sängbord för 125 kronor! Och det roliga var att min kollega Stina också hittade sängbord, samma dag, på samma loppis. bildFörst ut i trädgården!

 

Två steg fram och ett fredagsmyssteg tillbaka

Någon kanske undrar hur det går med 2-åringens digitala detox?

Jodå.

Första dagen ropade han glatt: ”Ja, ja!” när vi sa att det var middag.

Varpå han sprang till köket, klättrade upp i sin stol, tittade förvånat på matbordet och slog ut med armarna:

– Var är min dator?

Vi håll så klart på att bryta ihop av skratt, men fick spela allvarliga-föräldrar-som-menar-allvar-på-allvar. Ingen dator. Basta.

Och det var ju inte poppis, alls. Och någon köttfärslimpa var han överhuvudtaget inte intresserad av.

Dag två gick det bättre. Han frågade fortfarande: ”Var är datorn?” men accepterade sedan att äta utan den. Mest majs, men ändå. En liten seger.

Idag är det fredag och vi hade ”pf” (pappafritt) – vilket innebar glass och jordgubbar till middag och annat som man bara får göra när det bara är mammaocharvid. Och kanske tittade vi lite, lite på Pettson och Findus, men hey, det är ju fredag ändå. Och ”pf”.

Sedan hade vi rutschkanerally och badade skumbad. Arvid fick skägg och var mycket nöjd.

_MG_6397 _MG_6398