Nytt & gammalt

Nu cyklar jag iväg för andra dagen på mitt nya jobb på Hemmets veckotidning. Under tiden kan ni som vill läsa sista krönikan för Hennes här.

Annonser

Mysvecka i Sälen

Nu är vi tillbaka efter en finfin skidvecka i Lindvallen i Sälen. För oss som inte är vana vid att dela dygnet med en ettåring och en tre- och ett halvtåring blev det på många sätt en intressant upplevelse, men till alla som ”varnat” oss för kulturkrocken – det gick verkligen över all förväntan. Vi hade det jättemysigt. Nu kan vi allt om dinosaurier (Svantes stora, och då menar jag stora, intresse), luddiga djur (Signes favoritbok) och hur man orkar hålla humöret på topp, trots att man tvingas skåda gryningen i vitögat sex av sju mornar (okej, där här vi fortfarande en hel del att lära). Vi bodde superbra på det mysiga Skilodge-hotellet, precis vid liftarna, och kunde efter en vecka bocka av nödvändigheter som afterski-öl, gulaschsoppa, våfflor i backen och hämtpizzakoma. Saker som inte direkt var nödvändiga – men som hände ändå – var att jag på bilresan upp lyckades tappa ut min (enda) stövel ur bilen och fick köpa nya på plats, att kameran gick sönder och att jag var för lat för att byta ut mina lite för stora pjäxor. Men i övrigt alltså en toppenvecka.

Nostalgipromenix

Inspirerad av Steffanie – och soffsänkt i en grym förkylning – har jag snott ihop Mitt livs låtar. Det skulle egentligen bara vara tolv, men ja… Det var svårt att välja. Here we go:

1. ”Oh Susie” med Secret Service
Den här låten är från 1979. Då var jag två år gammal. Jag vet inte varför jag har minnen till den. Kära föräldrar, lyssnade ni mycket på den här i Ragnvalla-tvåan?

2. ”Words” med F.R David
Samma sak med den här. Kom ut 1982, när jag var fem. Men kanske har det gjorts covers? Fast det är med barndomen jag förknippar den.

FF

3. ”You can’t hurry love” med Phil Collins
Det finns en anledning till min mors uttryck ”Min gode vän Phil”. Vi lyssade mycket på Phil Collins under min uppväxt. Mycket.

4. ”I want your love” med Transvision Vamp
Elva år gammal. 60-minuters blandband (som vändes efter 30) från Trackslistan som spelades om och om igen. Ni som är födda på 90-talet kan väl googla ”blandband”. Ni andra förstår.

5. ”Show me heaven” med Maria McKee
Egentligen behövs inga ord. Ni som var där känner garanterat också klumpen i magen, det Date-doftande håret, den turkosfärgade storskjortan, den tummade skolkatalogen, de blinkande discolamporna i skolmatsalen – och ångesten. Tänk att man fortfarande kan känna ångesten. För övrigt drömde jag om en av de där klumpen-i-magen-killarna i natt. Rasmus från min orienteringsklubb. Han berättade att han nyss kommit ut som gay. Märklig dröm. Jag har inte tänkt på honom på över femton år.

6. ”Toy Soldiers” med Martika
Samma sak med den här. Så mellanstadium det bara kan bli. Tyvärr bara en länk till den låten, men det är värt att lyssna.

7. ”Only happy when it rains” med Garbage
Nu är det gymnasium, rutiga flanellskjortor och alltför stora skor. Skolresa till London och vad ska man göra av sitt liv?

8. ”Du sålde våra hjärtan” med Lisa Ekdahl
Fortfarande en fantastisk låt från en fantastisk skiva. När den kom ut var jag kär i en kille som hette Markus som jag skrev pretentiösa dikter om, trots att jag egentligen var mer intresserad av hans snyggare kompis Pontus. Undrar vad de gör idag?

9. ”Bailando” med Paradisio
Spelades överallt alltid på nationsdiscona på universitetet. Vi klädde oss som små tanter med korta kjolar och pärlshalsband, drack White Russians och kände oss som vi levde i mitten av universum.

10. ”Maria” med Blondie
Aupair i Frankrike. Omotiverad och trött på barntristessen åkte jag inlines mellan majsfälten, flera mil varje kväll. Och alltid lyssnade jag på den här låten.

11. ”Fine without you” med Paola
Också en grym skiva med en artist som sedan bara försvann. Skulle jag lämna eller stanna kvar? Lämna, stanna, lämna, stanna…

12. ”Someone new” med Eskobar och Heather Nova
Första journalistjobbet i Stockholm och världens partyår. Av alla låtar är det denna jag minns mest, och Kylie Minogues ”Can’t get you out of my head”. Jag och AD-Kamilla ensamma kvar på redaktionen, stereon på högsta volym och sedan en taxi in till stan.

13. ”Every you every me” med Placebo
”Är du en sådan som lyssnar på konstig musik?” frågade jag Niklas någon av de första gångerna vi träffades. Som svar brände han en blandskiva där flera av låtarna fortfarande är några av mina absoluta favoriter. Till exempel den här:

14. ”Into my arms” med Nick Cave
Och den här. Kanske världens bästa låt.

Istället för kondom?

Julledighet är lika med böcker. Kanske inte så många som jag önskat, men jag har i alla fall lyckats klämma tre relationsromaner i rad. Så här beskrivs böckerna på Adlibris:

Tusen skärvor tillit av Helena von Zweigbergk
Tom och Jessica träffas på en fest och blir förälskade. De inleder ett passionerat förhållande och flyttar ihop – och inser snart att de är väldigt olika varandra. Men finns bara kärleken där löser sig väl allt annat. Eller?
Riktigt så enkelt blir det förstås inte. Och när dottern Greta föds blir det ännu mer komplicerat. För trots att Jessica och Tom älskar varandra, gör de varandra illa. Trots den innerliga kärleken dem emellan, går deras relation vilse i ett virrvarr av svek och otrohet. Samtidigt vet de bägge två att kärleken fortfarande finns där och att den är värd att kämpa för. Men ingen kärlek går att ta för given.

Bedragen av Katerina Janouch
Cecilia Lund älskar sitt jobb på sjukhuset där hon befinner sig mitt i livets mest dramatiska ögonblick, födelse och död. Privat tuffar det på, med fyra barn och äkta maken John som är fotograf. Romantiken överskuggas av vardagens plikter. Men det välkända är trygghet. Och så som det alltid varit, ska det alltid förbli – eller?
En oväntad händelse slår plötsligt sönder deras tillvaro. Det ringer på familjens dörr och där ute i vinterkylan står en främmande ung man, Simon. Han hävdar att John är hans far och han själv frukten av en passionerad tonårsförbindelse. Just då förbereder John en längre utlandsresa. Cecilia står med ens ensam och konfronteras med den hemlighetsfulle Simon, samtidigt som sprickorna i hennes och Johns relation blir allt djupare. Runt familjen vävs ett nät av oförklarliga händelser och svek. Det är inte helt lätt att avgöra vem som är bedragen – och vem som bedrar.

Motljus av Annika Thor
En vanlig höstmorgon, strax före frukosten, sätts Maries tillvaro i gungning. Hennes lugna vardag i småstadsvillan, arbetet som lärare, det långa äktenskapet med Staffan – allt som varit tryggt och självklart känns plötsligt osäkert och främmande. Ändå har egentligen ingenting hänt: bara ett fotografi och en dödsruna i morgontidningen. Ronny Berglund, den framgångsrike filmregissören, är död. Ronny, som hon inte träffat på trettio år.
Sommaren 1976 var de alla unga: Marie och Staffan, Ronny och de andra vännerna i sommarkollektivet. De drog in i Huset som en fläkt av den nya tiden: frigörelsens och öppenhetens tid. Men under ytan jäste konflikterna, rivaliteten och de hemliga förälskelserna. Ronny och Marie rörde sig mot och från varandra i ett intrikat mönster av närmande och undvikande, förväntan och besvikelse. Han fick henne att känna sig sedd. Men såg han henne verkligen, eller var hon bara ett motiv framför hans videokamera, som dokumenterade allt som skedde i Huset?

Hmm. Ja, det är ju inte direkt romantik på hög nivå i de här böckerna… Hade man varit lagd åt det hållet hade de två första böckerna rentav kunnat funka som ett hundraprocentigt säkert preventivmedel.
Helena von Zweigbergks bok var inte lika bra som hennes fantastiska ”Ur vulkanens mun”, men helt okej. Möjligen hundra sidor för lång. ”Bedragen” var snabbläst, men storyn var tunn och förlossningsromantiken alltför klistrig. Bäst var Annika Thors ”Motljus” som var en ren läsfröjd och som dessutom stannade kvar i tankarna ett bra tag efteråt.
Någon annan som läst något bra i jul?

Gott – roligt – nytt år!

Ta en del bäriga fördrinkar, två delar urschyst catering från Svea och blanda med ett gäng kanontrevliga människor, skumpa och dansgolv i vardagsrummet. Resultatet? Ett supernyårspartaj som inte slutade förrän efter fem i morse. En utmärkt start på det jag bestämt ska bli det roliga året. Och dagens Vänner-maraton på teve passade inte bara det nyårslöftet, det passade dessutom mig och Niklas och Lotta och Erik som inte rörde oss många meter från sofforna. Soft.

Det bästa med att dansa är man inte behöver se hur fånig man ser ut…