Snyltbloggare

Ibland tänker jag på hur mycket man egentligen kan hinna på en dag – en dag som man normalt bara spenderar vid sitt skrivbord på jobbet. Till exempel kan man stiga upp på morgonen och tio timmar senare vara i Kina. Så var det för några månader sedan. Då låg det otroliga inte i hur mycket vi hann göra, utan snarare i hur långt vi hann komma.
Idag tog vi oss inte så långt bort, närmare bestämt bara ett par gator. Men vad vi har hunnit med! Flytt ut, flytt in, två besiktningar och en storstädning. Något att tänka på de dagar man inte ens pallar dammsuga köksgolvet.
Jag är verkligen kär i nya lägenheten, trots alla borrhål och överflödiga möbler. Ska bli så mysigt och kul att gå här och fixa. En stor bonus är att vi – tack vare någon annan på gården – kan använda internet innan vi fått vårt eget bredband. Ibland är det härligt att vara snyltgäst!

Praktikantens klagovisa – och min!

Har tänkt lite på det här med att ta för sig de senaste dagarna. Hur viktigt det är.
Idag slutade en praktikant som varit på tidningen i åtta veckor. En speciell kille, men ett roligt tillskott på redaktionen. I en kort, spontan utvärdering med chefen beklagade han sig över att ha haft lite att göra de sista veckorna och i hans blogg kunde jag senare läsa följande: ”I ärlighetens namn hade jag gjort större nytta någon annanstans. Att sitta och rewrita pressmedelanden och rafsa i hop småintervjuer hör inte till journalistikens bättre uppgifter. Praktikjobb i media är gratisjobb med liten utsikt till lönsamhet.”
Jag blir faktiskt lite konfunderad. Killen har fått uppgifter, både utan att be om det och när han har frågat. Stora som små. Vid något tillfälle beklagade han sig dessutom över att ”det kändes lite mycket”.
Uttryck som ”rewrita pressmeddelande och rafsa ihop småintervjuer” gör mig nästan arg. Att göra mindre intervjuer hör till jobbet, liksom att förmedla nyheter till läsarna. Och i ärlighetens namn (för att använda ett av hans egna uttryck) kommer han snart att upptäcka att få journalister har tid att prata 45 minuter med en kändis/författare/dietist/ när det hela ska resultera i fem korta frågor på en plocksida.
Vi har haft många praktikanter under mina år på Hennes. Jag begär absolut inte att man ska tycka att det är de roligaste veckorna i ens liv, men jag förvånas över att inte fler tar chansen att göra avtryck. Visar vem de är, vad de kan och framförallt vad de vill. Man behöver inte vara en urduktig journalist när man börjar – och inte ens när man slutar – men bara genom att sitta i ett hörn och vänta på kommandon och uppgifter att pliktskyldigt utföra, det för en knappast framåt i utvecklingen. Fråga! Kräv feedback! Be om tips för din fortsatta utbildning/karriär!
Nyfikenhet, framåtanda och en vilja att lära – vill du bli journalist klarar du dig knappast utan de egenskaperna.
Jag må se upptagen ut (vilket jag oftast är) men jag har alltid tid för de som brinner för något. Skrik och klaga om jag inte tar mig tid genast – men snälla, gör det inte in en blogg när du slutat.

Lämpligt för olämpliga dagar

Så var det det där med att bli sjuk när det minst av allt är lämpligt.
Greps av supermagont vid frukosten som slog över till frossa, huvudvärk och yrsel. Motade bort alla tankar på jobbmåsten och uteblivna tusenlappar och tvingade mig själv att stanna hemma. Försökte se det som en investering i mig själv och ett måste för att jag ska klara onsdagens flytt.
Sov fram till klockan ett. Åt en macka. Var för matt för att kunna koncentrera mig på en bok, är för ointresserad av teve generellt och idag för seg för att lista ut hur man får fram en film ur Niklas dator. Och med ett hem nedpackat i kartonger och papperspåsar fanns inte mycket till annan underhållning, förutom det som låg överst och synligt i papperspåsarna. Gamla, lästa böcker. Linda Skugges senaste bok, som jag aldrig ska läsa, fem avskyvärda sidor räckte. Och en ljudbok, Skam av Karin Alvtegen. Har bara gett mig på ljudböcker två gånger tidigare – en gång med Niklas (båda somnade på grund av uppläsarens monotona röst, plus det faktum att det var en bok av en pretentiös Nobelpristagare) och förra sommaren i bilen på väg till Frankrike (fyra personer som är uppspelta inför en roadtrip kombinerat med en sävlig norrlänning i Familjegraven – ingen bra match). Alltså kände jag mig inte så motiverad. Men det har varit en perfekt sjuksysselsättning. Faktiskt. Precis så lugnt och icke-hysteriskt som jag behövde och en helt okej story med intressanta karaktärer. Har lyssnat fyra timmar hittills, men snart är det kväll och Niklas kommer hem och jag måste försöka kravla mig upp för att hjälpa till med att torka ur skåp och hyllor. Det känns sorgligt att det förmodligen kommer att dröja till jag blir tillräckligt nedvarvad och icke-rastlös för att kunna ta till mig de sista fem timmarna.

Insikter

Helgen har bjudit på en del insikter. Till exempel…
… gjorde inte flytande havregryn i bubbelpoolen min badhusfobi mindre. Hur gärna jag än vill slappna av och njuta kan jag inte sluta tänka på hudavlagringar och annat kroppsligt. Sju-åtta personer i ett nio kvadratmeters halvdjupt badkar med ljummet, småbubblande vatten KAN inte vara helt kosher.
… är en spa-eftermiddag utan behandlingar som ett lyxrestaurangbesök utan käk.
… är fem rätter MYCKET mat.
… kan jag nog alltid få plats med mer sparris, hur mätt jag än är. Och svensk färskpotatis.
… kan man åka till Bjärehalvön – i strålande solsken – utan att ta en promenad vid havet.
… ska man klä upp sig om man går på restaurang med småbarnsföräldrar. Och annars också. Egentligen. Har totalt tappat finklädeskonceptet. En ögonskugga gör ingen fest.
… är det lyx att gå på restaurang med småbarnsföräldrar. Härligt att inte vara ensam om att vara trött vid 23.
… är katrinplommon alltid ett roligt samtalsämne.
… kändes det lite familjeavundsjukt att C & P skulle åka och hämta sin son som sovit över hos sin mormor för första gången idag. Våra vänner. Föräldrar. Stort.
… kan det nog bli fint med ett helt vitt sovrum i nya lägenheten.
… har de jättestora målardukar på Bauhaus för bara 130 kr/st.
… hade jag glömt hur tråkigt det var innan Niklas införde dataspelsförbud för sig själv och hur trist det är när han nu hävt det. Jag är nu tillsammans med en stenstod i hörlurar. Igen.