Direkt ur verkligheten

Låt mig nu bjuda på en betydligt mer rafflande dialog. Hämtad direkt från stadsbuss nr fyra, från Gustav Adolfs Torg till Slottsstaden, igår kväll.

Mitt emot mig och Niklas sitter två tjejer i 17-årsåldern.

– Har du sett Annas pappa? säger den ena. Han är så sjuuuuukt snygg.

– Nej, är han? svarar den andra tjejen.

– Alltså han är typ 55, men pilot, och så jäkla snygg. Du kan kolla in på honom på Facebook.

– Okej…

– Ja, och häromdagen var jag hemma hos Anna och då, när vi satt och käkade vid deras köksbord, så började vi typ tåflörta när hennes mamma gick ut ur rummet. Jag och pappan alltså…

Nu tror ni kanske att kompisen utbrister i ett: ”Va? Med hennes farsa? Allvar, är du inte riktigt klok? Schyst mot mamman!”

Men nej. Hon fortsätter bara snurra sitt hår och tugga sitt tuggummi, lika upphetsad som om hon just hört väderleksrapporten från västernorrlands län.

Halvhångla med någons farsa – tydligen vardagsmat i gymnasiekidsens värld.

För sen kommer nästa grej – men den tycker faktiskt brudarna är liiiite på gränsen:

– Men Sandra då… Hon har ju legat med Åsas pappa! Fatta, sin bästa väns pappa!

– Vaddå, hur gick det till?

– Hon sov typ över och skulle gå på toa i bara underkläderna och då kom han precis ut ur duschen…

Hmmm… Det är tur att jag inte längre är sex- och relationsexpert. Då hade jag känt mig extremt ouppdaterad… Hur som helst ser jag fram emot att börja åka mer stadsbuss när vi flyttar. Chockerande insikter, måhända, men som gammal etnolog blir man ju lyrisk…

Annonser

Konsten att tillskansa sig en gratis byrå

Jag och Niklas sitter i varsin soffa. Han spelar dataspel. Jag surfar på Blocket.

Läget är följande: Vi ska förhoppningsvis snart flytta till ett hus. På 165 kvadratmeter. Vi har möbler för 85. Lite ”nytt” skulle därför inte vara dumt.

Vi kommer dock inte att ha några direkta pengar över, därför söker jag enbart på ”Bortskänkes”. Jag är ju trots allt en fyndjägare och med lite sandpapper och färg kan man trolla med det mesta.

Och plötsligt uppenbarar de sig – möblerna som skulle passa perfekt på vår presumtiva veranda. Ett bord och fyra stolar som skulle bli urfina i vitt. Som hämtade direkt ur Drömhem & Trädgård. Och se där – en liten söt byrå som bara behöver fräschas upp med lite färg. Perfekt i hallen. Noll kronor, bara att komma och hämta på Limhamn.

Jag räcker över datorn till Niklas, medveten om att det här måste skötas strategiskt. Mycket strategiskt.

– Kan man måla den här typen av möbler?

– Ja, men det blir troligtvis inte så snyggt när det är fanér.

– Men man kan måla det?

– Ja, det blir ungefär som vår tv-bänk.

– Men den är ju fin!

Tystnad.

Jag fortsätter.

– Matbordet och stolarna skulle vara jättefina på altanen.

– Jag tycker inte att vi ska köpa något före besiktningen.

– Men ett hus kommer vi ju att ha förr eller senare… Tänk, de är gratis. Synd att inte passa på när man hittar något man gillar…

– Älskling, jag tycker att man ska bo in sig på ett ställe innan man börjar köpa möbler. De kanske inte alls passar in.

– Men de är ju gratis, bara att slänga om de inte skulle passa. Och en liten byrå – en sådan har man väl alltid nytta av? Det är ju inga spektakulära möbler, har svårt att tänka mig att de inte skulle funka…

– Vi behöver väl snarare än stor byrå? Jag orkar inte börja flänga över hela stan efter gammalt skräp…

– Nej, då lägger vi ner det.

Tystnad.

Två minuter går. Niklas sätter ner sin dator på bordet och kommer över till min soffa.

– Älskling… Ska du ringa om byrån då?

Femton minuter senare, i bilen. Niklas konstaterar:

– Du är som en iller…

Fem minuter senare, samma bil, fast nu med en gratis byrå i baksätet. En av två personer är i alla fall mycket nöjd.

– Nu kan du väl i alla fall erkänna att den var fin?

– För sitt värde, ja…

På vägen hem plockade vi upp ett annat av mina fynd. Detta direkt från Tradera. En engelsk servis i femton delar, som jag i slutminuten snodde rakt framför en annan spekulant. 155 kronor, plus frakt. Till och med Mr-Hata-Begagnat var nöjd.

Möbelinskaffningen the Blocket way –  med säkerhet to be continued…

byrå

Mannen i bakgrunden ignorerar fotografen, aka ”Illern”. Eller är det byrån han inte vill se åt?

servis

Vem vill komma på kaffekalas på (den möbellösa) verandan?

Och så lite från insidan

image-9

image-8

image-17

image-14

image-7

image-10

image-11

Tror du att du inte kommer att få plats om du kommer och hälsar på? Lugn, det finns fem rum till. Och en veranda. Och en källare på 110 kvadratmeter. Om du inte vill sova i garaget förstås… Eller någon av klädkamrarna…

Galet mycket plats… Vi får nog skaffa en interntelefon.

Men det fanns liksom inget alternativ. Blir man kär så blir man.

Kärlek vid första ögonkastet

Det kan knappast ha undgått någon att vi hittat världens-finaste-hus. Och efter en nervös budgivning i tisdags fick vi till slut samtalet från mäklaren – vi hade vunnit!

Huset ligger i Kvarnby, en by eller stadsdel precis i utkanten av Malmö, på väg mot bokskogen i Torup och Bara. Väldigt mysigt och en schyst blandning av staden och landet – med öppna landskap fem minuter bort och stadsbussen ett par hundra meter från dörren. Och till jobbet är det inte mer än fem kilometer för mig. Niklas har ungefär lika långt som nu.

Tyvärr dröjer besiktningen ett par veckor (varför måste alla ha semester?), så ännu vågar vi inte riktigt ropa hej. Men det vi sett, hört och läst ser bra ut, så vi hoppas…

image-2

image-1

image-23

image-24

image-22

image-25

Härliga hem

Mycket den här veckan har också handlat om hus. Vi har varit på visning, velat ha, velat hit och dit, kört dit, kört hem, tänkt och tänkt igen… Men nej, det blir inte det här urfina huset, med det ganska dåliga läget.

På måndag ska vi istället titta på det här huset. Instant love – trots att det behövs målas lite här och var. Och trädgården… Alltid är det trädgården som gör att mitt hjärta smälter.

Just det. I morgon ska vi ju titta på det här också. Fint inne… Men nja…

Annars försöker jag njuta av min egen ”trädgård” också. I år är det faktiskt grönare än vad det någonsin varit och före detta hyresgästens ”ingenting växer!” tycks inte riktigt gälla längre. Till och med den bespottade blomsterängen jag sådde för ett par år sedan har tagit sig.

Och i morgon ska jag få min försenade födelsedagspresent av Niklas. De här möblerna, direkt från Da Blocket.

4331882344

stor

Här någonstans får de sedan stå. Inte illa att kunna trycka in två ”trädgårdsrum” på våra pyttekvadratmetrar…

liten

Lila, rosa, grönt och grått. Sensommarens tema på uteplatsen.

Rosfredag

Roligt att vara tillbaka på jobbet, men ännu roligare när det blir helg. Igår sparkade vi igång veckoslutet med att flexa ut vid kvart i tre, snabbro ihop en picnick och ta bilen till Fredriksdal i Helsingborg. Där mötte vi upp med moder och broder och sen blev det intensivt frossande i rosor. Åtminstone för mig och min mor. Mikael och Niklas höll ut en halvtimme, sen gick de och tittade på ”medeltidshus, en tupp som gol och några lata grisar”.

Tyvärr hade många av rosorna blommat ut, men de som fanns kvar var desto vackrare. Hade vi haft mer tid (de stängde sju) – och om de hungriga herrarna stannat hemma – hade vi nog gjort halt och fotat varje sort… Men nu skulle det ju ätas också. Vid havet, naturligtvis. Så vi körde så långt vi kunde från de grå molnen och bredde ut våra filtar på stranden nedanför Pålsjö skog. Utsikten mot Danmark var fantastisk och regnet höll sig borta. Vi åt och åt och till slut var det faktiskt Niklas som drog skämtet ”jaha, så var det dags för ostbricka…”

På vägen hem kom regnet och det var faktiskt ganska mysigt det med.

röda

Snart i en trädgård nära mig… Om jag får önska.

rosa

Pioner? Eller rosor? Eller bästa sättet att få två favoritblommor i ett?kateochmikael

Finaste familjen.

vi

Också finaste familjen!