Aldrig kan man göra något i hemlighet

Trodde du att Gud ser allt du gör?

Fel.

Nuförtiden är det Google som följer varje steg du tar!

Idag skulle Niklas pappa visa några släktingar var Lotta bor i San Francisco, så han surfade in på Google Earth.

Och döm om hans förvåning när han inte bara fick se sin dotter i dörröppningen på huset, utan även mig och Niklas vid vår hyrbil!

Hur stor är sannolikheten, liksom?

Annonser

Funny people

I morse, när vi skulle köra till jobbet, delgav jag Niklas min högsta önskan just då.

– Det jag längtar efter, sa jag, är en riktig myskväll där man tittar på en rolig film och äter blandgodis och kanske har en ny, skön pyjamas på sig. Kanske i en soffa med en jättebred divan där man liksom kan gosa upp sig och det är ändå jättemycket soffa över.

Och visst lät det trevligt, det kunde han hålla med om. (Även om han ställde sig lite frågande till den nya, sköna pyjamasen.)

Så ikväll, när han äntligen inte skulle jobba länge, hade han köpt godis och laddat usb-minnet med ”Funny people” och det blev precis så där skönt som jag hade föreställt mig, även utan pyjamasen och den jättebreda divanen. Och även om det var en ganska märklig film.

Men det var egentligen inte det här jag tänkte skriva om. För i morse, när jag kom till jobbet, pratade jag med min chef om olika roliga filmer och via Gösta Ekmans Papphammar kom vi in på det otroligt roliga klippet där Robert Gustavsson ska sätta upp ett tält. Ett klipp som chefen inte hade sett. Men som han skrattade! Och jag med, trots att jag sett det hundra gånger.

Och egentligen är det så man borde börja varje dag. Med ett jätteskratt.

Har ni något klipp som ni kan se om och om igen och ändå skratta lika mycket varje gång?

Ego girl

Idag har jag haft en mysig dag med mig själv (Niklas håller fortfarande på med det där viktiga på jobbet).

Förutom att sova obscent länge har jag gjutit i betong, läst ut en halvbra bok, tagit en promenad, sått penséer och köpt ett gäng vårlökar. Vill inte våren komma utomhus kan vi åtminstone få fröjdas åt krokus och pärlhyacint inomhus.

Men idag var det faktiskt sol i ett par timmar, hör och häpna. Snön hade börjat smälta bort och det lät som en hel fågelkör intagit trädgården.

Fast ikväll snöade det igen…

Nu undrar ni förstås alla vad som gick sönder idag? Jag var ju ensam hemma.

Faktum är att jag faktiskt lärt mig något på alla de här missödena. Så idag flög jag ner i källaren så fort jag hörde tvättmaskinens dödsryckningar. För mycket riktigt – den var på väg att tippa över kanten igen.

Men, men. Man är väl husägare. Klart man känner sitt hus. (Host, host)

Och nej, dammsugaren började inte brinna när jag städade. Ugnen pallade trycket för tandoorikycklingen. Det var en bra dag, helt enkelt. På många sätt. Till exempel vann jag boktävlingen jag deltog i! Och det blev jag mycket glad för.

En kylig kväll

Jag har ju berättat om tvättmaskinen. Och sedan kylskåpet.

Två rätt präktiga maskiner som bestämde sig för att ta time out när Niklas jobbade sent och jag var ensam hemma.

Igår var det dags igen – för Niklas att jobba länge, alltså.

På morgonen gjorde vi oss lite lustiga över detta.

Vad ska gå sönder idag då, höhö? Spisen, mikron eller diskmaskinen, hehe?

Och så åkte vi till jobbet.

När jag sedan kom hem vid halv sex var jag väldigt kall och frusen. Men jag hade trots allt gått 20 minuter i iskall motvind från busshållsplatsen, så ja, jag kokade lite te.

Och tog på mig en tjock kofta.

Sedan gick jag in i TV-rummet, där det faktiskt var väldigt kallt.

Men jag hämtade en filt och virade in mig. Som jag brukar. Jag är ju trots allt frusen av mig.

Men det hjälpte liksom inte riktigt… Så jag hämtade en filt till. I tjock ull. Och så kurade jag ihop mig framför Vuxna människor på TV:n (för övrigt rolig!).

När filmen var så gott som slut kom Niklas hem.

Och han hann inte mer än innanför dörren förrän han utbrast: ”Gud vad kallt här är!”

Och då är han ändå killen som kan sitta och gona sig i en T-shirt när jag kör trelagersprincipen.

Jag väljer här att bara återge ett axplock av det han sedan uttryckte:

– Har du inte märkt att här är iskallt?! (Eh, jo, men det är här väl alltid?)

– Har du inte kollat pannan?! (Har jag bestigit månen, utfört hjärnkirurgi eller vunnit VM i schack någon gång?)

– Älskling, det är inte en hyreslägenhet vi bor i längre… (Jaså?)

Och sedan for han ner i källaren och ringde till EON och efter ett par minuter kunde vi (jag menar han) konstatera att gaspannan inte gått över till andra sidan. Tack och lov.

Besiktningsmannen som varit på besök under förmiddagen hade bara stängt av den. Och glömt att trycka på ”on” igen.

Och det har jag full förståelse för. Ett sådant monster till mackapär kan man ju omöjligt lära sig allt om…

Idag när jag kom hem – och Niklas fortfarande var på jobbet – funkade inte internet. Och inte radion i köket heller. Det var inte utan att jag började leta efter dolda kameror…

Boktävling

Jag läser ju en del böcker. Gärna svenska och gärna nyutkomna. En bok jag velat läsa ett tag är Sara Kadefors ”Borta bäst”, mycket för att jag gillat hennes andra böcker, ”Sandor slash Ida” och ”Fågelbovägen 32”.

Jag läser ju också en del bloggar om böcker och skrivande. Och på trevliga En bokcirkel för alla hittade jag nu en tävling där man kunde vinna just ”Borta bäst”.

Så jag testar! Här är en länk till tävlingen.

Och för er som också gillar att läsa svenskt finns det en länksamling till böckerna jag läst 2010 i högerkanten. Helt okej böcker allihop. Än så länge.

Grillpremiär – check!

Dagarna flyger iväg. Snart är det sommar.

Och den som inte orkar vänta fixar semesterstämning redan nu. Som Celia och Patrick, till exempel.

Förra året körde de grillpremiären i mars, i år dammades solhatten, shortsen och flipflopsen av redan igår.

Och det är ingen klyscha att grillat är godast. Om man längtat en liten aning efter sommaren är det inget emot vad man gör nu. Efter sotsvedda hamburgare och en kanna av Niklas omsorgsfullt blandade sangria.

Alex Schulman uttryckte det klockrent på sin blogg häromdagen, den där känslan som är så somrigt svensk:

Det är så vindstilla som det bara kan vara efter ett stort regn. Och man tittar upp. Himlen spricker upp. Solen tittar fram. Man ler utan att tänka på det, man tänker utan att tänka det: “Några drag med wettexduken över utemöblerna och så tar vi fram grillen.”

Med ett tjockt snötäcke utanför fönstret är det svårt att tänka sig att vi någonsin kommer att vara där, men ja, dagarna går ju som sagt fort.

Har uppdaterat vår profil på Intervac idag. En veckas byte skulle vara perfekt i sommar. Kanske Provence, Barcelona eller Rom. Eller varför inte Gotland.

Sen vill jag bara vara hemma. I Vår Alldeles Egen Trädgård.

Grillkungen själv. Foto cred till Celia.