På måndag börjar det

Visst är det lite typiskt. Nu när vi har som roligast, när han sover gott om nätterna, när vi äter mysiga frukostar ihop och när vi ligger långa stunder på madrassen i hans rum och läser Totte och Malin och pratar om allt möjligt.

Nu, när han säger att han vill ha mjölk istället för vatten, när han kan roa sig själv långa stunder i lekrummet och när han älskar skojiga saker som att cykla, bada och till och med baka. Då. Då ska han skolas in på förskolan.

Därför njuter jag lite extra av de här dagarna precis före. Då trädgården luktar höst men är sommarvarm.

Och givetvis känns det kul. Särskilt för Arvid, som säkert kommer att älska förskolan.

Men ändå. Det är lite slutet på bebistiden.

Annonser

Mmm… allorca!

Oj, oj, vilken semester det här har varit. Frankrike-veckorna toppades av en vecka på Mallorca med hela Niklas familj. Svärmor fyllde 60 och firade med att hyra värsta fina huset med egen pool och palmer och bougainvillea som man bara ville ta hem och fylla hela sin trägård med.

Och så soft vi hade det. En eftermiddag masade vi oss till Palma, en annan  gjorde vi en bergsutflykt. Annars låg vi mest och guppade på madrasser i poolen och satt ute och åt spansk skinka, oliver och grillad kanin till långt ute på nätterna. Två restaurangbesök med magnifik Medelhavsutsikt blev det, och vi tackar surfplattan, Totte och en ishink (något ska man ju roa sig med) för matron. Och ja, BVC-damerna hade nog svimmat en smula om de sett storleken på glassarna young Unnhem satte i sig. Men så hade han också vattenkoppor hela veckan. Det började som feber och allmän hängighet veckan före resan och sedan kom utslagen lagom till vi landade på spansk mark. Han verkade dock inte särskilt berörd. Han sov gott, badade för fullt och älskade att leka kurragömma med faster Lotta. Och så pratade han non stop. Så många ord han kan nu, det är helt otroligt.

Men som sagt. En fantastisk vecka med mysigt sällskap och en jättefin avslutning på en supersemester.

Nu kör vi höst tycker jag.

Se upp för blindstyret

Man tänker ju att man är lite smart som småbarnsmamma. Att man kan det där med att multitaska och vara effektiv. Så man passar så klart på att boka synundersökning för nya glasögon och plock av ögonbryn under samma tvåtimmarsperiod under fredagen. Givetvis med en liten lucka emellan för att hinna plocka upp allt som eventuellt behövs på apoteket/H&M/mataffären inför lördagens utlandsresa. Dessutom ser man framför sig hur man kör in till stan en kvart före ögonbrynsplocket och tar en kaffe. I lugn och ro. Kanske på en uteservering, bläddrande i en Metro. Det är ju ändå semester.

Och gott så. 

Sedan kommer man plötsligt att tänka på vad optikern sa: 

– Tänk på att du inte får ha haft linser i ögonen MINST två och en halv timme för undersökningen. 

Och med ens blir allt väldigt spännande. 

Tänk er Stevie Wonder köra bil in till Malmö. Tänk er honom sitta med en Metro 0,5 centimeter framför ögonen och ändå bara kunna läsa rubrikerna. Tänk er honom säga: ”Ja, det… ser… ju fint ut!” till damen som plockat hans ögonbryn. Och sedan – i det där smarta glappet – se honom treva sig fram längs husväggarna på gågatan och räkna: ”Jo, men om Kappahl ligger här, så borde ju McDonalds ligga här och då är det ju H&M nästa…”

Jag säger inte mer än så.

Men det kan bli spännande på fredag. Det kan det. 

Hett, hett, hett

Att våra egendagar sammanföll med semesterns högsta temperaturer (36 grader) sänkte tempot något. För att inte säga avsevärt, åtminstone i mitt fall. Hade laddat kameraväskan med två objektiv, men jag tog inte en enda bild.

Strosade runt inne på Zara, men att prova höstkläder i stekande solsken kändes… sådär. Så jag satte mig på ett kafé med en tonfiskmacka och en kaffe och läste en bok istället. Inte dumt, men väl så mysigt att komma hem till killarna igen.

Niklas höjdpunkt var anklunchen, men även han satt mest och läste. Och så köpte han en dumper till Arvid, som så klart blev en succé.

I övrigt har vi mest… druckit vatten och slöat. Och så har Arvid badat i den lilla poolen. Igår lyckades han även slå upp ett jack under ögonbrynet när han badade i badkaret och slog i kranen. Så det blev lite semesterdramatik med samtal till Sjukvårdsupplysningen och Niklas läkarfarbror, men det verkade räcka med sårrengöring och plåster. Och Arvid var som vanligt jätteduktig och tyckte mest att det var spännande med ”påtter”.

I morgon hämtar vi hyrbilen igen för ett par dagars turer i området. Ska bli trevligt, särskilt med AC:n i bilen…

 

Den lille vid havet & pepp inför Stora Egendagen

Idag tog vi tåget till Arcachon. Ni vet staden vid havet, där Arvid åt sand.

Och visst åt han några nävar idag också, men framför allt badade han. Big time.

De franska madamerna tittade skrattande på honom och sa: ”Han är inte rädd, den killen!” när han kastade sig in i vågorna. Och nej, det var han inte. Så roligt att se!

Utöver detta åkte Arvid en ny karusell. Helt själv. Och mycket stolt.

Lunchen intogs på en restaurang där Arvid glatt mumsade i sig av såväl mitt potatismos som Niklas musslor (han kommer att bli en gourmet som sin far).

Sen åkte vi hem, fulla av sol och familjekärlek och skypade med mormor och morfar. En jättemysig dag!

I morgon och på torsdag är det Stora Egendagen. Niklas börjar och har lovat att dokumentera när han frossar i ankhamburgare och går i knivaffärer och annat… eget. Själv funderar jag mest på hur många timmar det är rimligt att lägga på Zara på torsdag.

Maslows sons behovstrappa

Ni vet de där gångerna då man går på stan och är grymt hungrig, men inte köper något för att barnet precis har somnat eller för att man inte orkar att han ska smula ner sig/ropa efter mer/vilja springa runt istället för att sitta still på ett kafé.

Eller de där gångerna man går på stan och inte ALLS är hungrig, men får syn på en barnstol på en restaurang och tänker att ”det är nog bäst att vi passar på”.

De där gångerna.

Och gångerna då man flashar tuttarna i en stranddusch för att sonen ska bli ren (fråga inte 1), sitter med en blöja på huvudet i en bilkö (fråga inte 2) och galopperar som en häst med sonen på axlarna, trots skoskav (fråga inte 3).

Det är då man tänker: Hade Maslow verkligen barn?

Annars är jag beredd att ta hans teorier vidare. Börja fila på avhandlingen ”Maslows sons behovstrappa – en studie i behovens föränderlighet i samband med barnafödande”.

Idag har vi ägnat åt oss fältstudier i ämnet. Till exempel trotsade vi både tandvärk (Niklas) och skoskav (jag) för att – bokstavligt talat – gå över ån efter en ny, spännande lekplats. Resultat: Mycket nöjd son (särskilt efter det där galopperandet i en formsvacka på färdvägen).

I övrigt hann vi med en rask promenad genom Botaniska trädgården (Maslows behovstrappa, nivå fem), en lika rask, men god lunch på första bästa ställe utanför Botaniska trädgården (Maslows sons behovstrappa, nivå ett).

Sedan somnade vi alla gott när vi kom hem. För ibland är de trots allt lika, Maslows och Maslows sons behovstrappa.

Regnig söndag

 

Igår regnade det nästan hela dagen. Så vi lekte och badade i badkaret, sov middag och tog en liten promenad till en gammal amfiteater. Jag testade den fjärrstyrda självutlösaren till kameran, vi lagade anka (igen) och risotto och sen kollade vi på George Clooney-filmen The Descendants när Arvid lagt sig. En betydligt bättre film än Järnladyn som vi zzzzzåg kvällen innan.