Het tisdag

Idag har det varit så varmt att jag bara orkar publicera två bilder från vår tur nere på stan. Sedan måste jag gå och lägga mig på altanen och kippa lite luft och kanske dricka en mojito och bläddra i en tidning.

Life is hard in Bordeaux.

”Va? Skulle vi inte ha kaffe?”

Annonser

Voilà, en panerad svensk…

Idag har vi varit i Arcachon. Det ligger vid havet och är en liten stad med många, långa stränder. En succé om man gillar sand. Vilket Arvid gjorde. Först rullade han sig i den. Med ett tjockt lager solkräm på kroppen. Sedan åt han en näve. Och raskt en till.

Vi försökte bada. Och distrahera. Men det gjorde bara det hela ännu mer spännande när han kom upp på stranden igen. Tänk dig att bli panerad – och njuta av det.

– Mosa, tultade han omkring och ropade, vilket betyder ”mysa” om man är ett och ett halvt och ”lägga sig ner i sanden med ansiktet neråt” om man är på en strand i Arcachon. Tydligen.

Man kan säga att det spårade ur lite grann.

Fransmännen var roade i alla fall och verkade inte ha sett så många panerade, neongröna svenskar förr. Och det får man ju bjuda på.

I samma område ligger Dune de Pyla. Europas största sanddyn. Behöver jag säga att ett besök inte var aktuellt?

Badet föregicks av en lunch som inte bara var speciell för att hamburgaren serverades mellan två pannkakor (fransmän och deras galettes…) utan för att den var toppad med gåslever. Gott, tyckte Arvid. Jättegott, tyckte Niklas.

I övrigt ville Arvid göra det mesta ”fem”. Vilket betyder ”själv”. Äta glass ur bägare. Hålla enlitersvattenflaskan och dricka. Hålla spannen full med saltvatten och dricka.

Och när vi kom hem vid sex, och jag hade suttit i bilen och fantiserat om den latte jag skulle göra mig, var ”kaffe!” det första han sa.

Killen. Ett och ett halvt och han vet redan vad som är viktigt i livet.

Tyvärr kan jag inte visa så många foton från stranden. Dels eftersom det är svårt att ratta en systemkamera och en sandig son samtidigt, och dels eftersom min man tydligen hittat på en löjlig regel: ”Bar överkropp är okej på bloggen – men du visar dig först…”

Fånigt, om ni frågar mig.

 

Om blodkorv, kaffe & karusellen som ruinerar oss

Vissa kollar konstmuseer och tjusiga restauranger. Andra läser in sig på arkitektur och blodiga medeltidsslag. Och så finns det sådana som vi, som snabbskummar guideböckerna tills vi kommer fram till kapitlet Food markets. Sådana som tycker att resans viktigaste accessoar är en kylväska och att man gärna avstår en sovmorgon en söndag för att skåda en farmare i vitögat. I jakt på den perfekta getosten. Den fetaste ankan. Och den allra mest solmogna frukten.

Idag låg ankan redan i kylen, och någon kylväska var vi inte rustade med, men söndagsmarknad vid Garonne blev det. Min galette med äpple och blodkorv (hey… vem vet vad ‘boudin’ betyder?) byttes snabbt mot Niklas med ost och skinka och Arvid fick en crêpe med socker. Och givetvis kommer vi att återvända nästa vecka. Med kylväska.

På lekplatsen hittade Arvid snabbt nya vänner. Jag älskar verkligen hans orädda inställning till allt. En tant med en intressant väska – klart man måste gå fram och känna på den. En söt flicka med fina, blanka skor – klart att man måste le sitt allra charmigaste leende.

Lilla killen. Så ljuvligt fin. Och massa ord bara poppar upp hela tiden. Dagens mest välartikulerade är nog ”kaffe”, som han får teskedsspetsar av – och älskar. Annars luktar han mest mördeg (smör har en tendens att sprida sig från mackan till ansiktet, håret, händerna…) och solkräm.

Och ja, just det.

Det här med karusellen i parken kändes som en bra idé. Igår. Två rundor. För fyra euro.

Idag hann Arvid knappt se karusellen innan han började springa mot den. Peka på den. Klättra upp på trappan mot den. Inte förstå ”nej, inte idag”. Börja storgråta. Vägra bli bortburen. Kasta sig mot marken.

Och nej. Två rundor, en på hästen och en i flygplanet hjälpte inte. Vi kunde gjort av med hela vår reskassa. No kidding. Nu blev det fyra euro igen. Med ett försök att gå efter första turen. Det. Gick. Inte.

”Oh la la… Ce manège… Tous les enfants pleurent…” skrockade den gamla damen som klippte vår biljett. (Ung: Oj, oj, oj… Den här karusellen… Alla barn gråter…)

Och det måste ju kännas bra, madame. Hela vägen till banken.

Sen gick vi hem, Niklas lagade anka, vi skypade med farmor och farfar och nu sover Arvid. Coffee time och mer Girls!

På plats i Bordeaux

Efter vad som kändes som hundra år kom den då äntligen, semestern. Lördagen fram till torsdagen motsvarade ungefär trettio universitetspoäng i logistik och en kväll var jag så trött att jag till och med körde vilse på väg hem till Niklas föräldrar.

Men iväg kom vi, och glada var vi. Särskilt Arvid. Livets första flygtur gick galant och vi kunde inte nog sitta och nicka nöjt mot varann och humma ”vilket duktigt barn vi har”. Nöjda var vi också när vi kom fram till huset i Bordeaux. Jättefint i två våningar med en stor takterrass och en liten skön uteplats. Massor av leksaker åt Arvid och två flaskor vin åt mor och far. Centralt och nära en stor, fantastiskt fin park. Intervac, at its best.

Fredagen var en sådan dag då vi gick. Och gick. Och gick lite till. Drack en kaffe på en uteservering och åt en glass på en gräsmatta. Åkte karusell och lekte med franska barn på en lekplats. Badade i plaskpoolen på terrassen och slumrade i en solstol. Semestrade, på riktigt.

Och idag har vi varit i vinstaden St Emilion. Skumpat med vagnen på kullerstensgator från 1100-talet, haft spring i benen inne i en kyrka och kastat en traktor väääldigt nära ett exklusivt konstverk. Ätit croissanter och lekt och gosat. Och nu är det soffa och vin och ett par avsnitt av Girls.

Bästa föräldrarna

Han äter lunch i Slottsparken och tittar på giraffer på Malmö museum och traktorer i Svalöv. Han sover långa middagslurar, bygger kojor, umgås med besökande amerikaner och träffar släkten på både längden och tvären.

Ja, om det är någon som börjat sin semester redan så är det Arvid. Bortskämd av sin mormor, morfar, farmor och farfar har han mysiga dagar medan mamma och pappa slutspurtar på jobbet. Och vi är så tacksamma och glada för att vi har sådana fina familjer!

 

Sommar, sommar, sommar

En och en halv vecka kvar till semestern och jag längtar lite ihjäl mig. Vakna i en doft av sol, gå till bageriet och bli hej och du med bagaren. Pussa bar barnkropp och äta frukost länge. Titta på hundar och fåglar i en park och gräva i sandlådan med franska barn. Sova middag och läsa böcker i skuggan. Gå i saluhallar och ha på sig linne och upptäcka en massa nya smaker.

Fotografera. Hitta tillbaka till det egna skrivandet. Gosa.

Men först sista jobbracet. Har bestämt oss för att ta städhjälp inför bostadsbytet. Så. Himla. Skönt. Bara att packa väskorna och dra iväg.

Hoppas att vädret blir lite bättre här också så att fransmännen får njuta lite av trädgården. Den är visserligen väldigt fin nu, men det kunde ju bli lite varmt också.

Igår lyckades vi  i alla fall after work-grilla och sitta ute med vänner innan det blev alltför kallt. Efterrättsglassen åt vi i vardagsrummet med tända ljus. Svensk sommar.

Idag har Mikael och Petra varit nere på en loppistur i Malmö. Så mycket fint jag hittade, men jag höll i semesterplånboken och köpte bara en bråkdel. Lite krukor, ramar, tavlor och en stol till Arvids rum, ett fint fat, en keramiktavla, en skulptur och duplo. Kanske tar jag några bilder sedan.

Och så åt vi våfflor och glass på verandan. Tills vi hamnade i lätt koma. En mysig dag!