På tal om namn

Varje gång jag ser eller hör någon som heter Petter tänker jag: ”Åh Petter, det är ju ett väldigt fint namn”.

Och varje gång får Niklas påminna mig om att det aldrig kommer att gå:

– Det här är Petter och det här är Niklas…

Tomorrow is Christmas day

Trodde du att det är julafton först om en månad?

Fel, fel, fel!

Redan i morgon kommer nämligen tomten, aka Hantverkaren, och uppfyller alla våra önskningar!

Fixa färdigt och måla på ovanvåningen? Check!

Riva bort väggskivor och gamla lager av tapet i TV-rummet? Bredspackla och måla väggar och tak? No problem!

Vilken lyx, vi måste verkligen ha varit snälla och ätit vår gröt varje dag!

Min man ugglan

Niklas tycker mycket om att sjunga för bebisen i magen. Och det är ju trevligt.

Det finns bara ett problem.

Han kan inga sånger.

Väldigt länge höll han sig till ”Lilla snigel”, vilket blev ganska tjatigt i längden eftersom han bara kunde första frasen.

Lilla snigel, akta dig, akta dig, akta dig…

Och så om igen. Och om igen. Och om igen…

När jag till slut upplyste honom om att han faktiskt kunde sjunga hela sången, bara genom att lägga till ”annars tar jag dig” blev han väldigt förvånad.

– Är det inte mer än så?

I kväll gjorde han ett tappert försök att utöka repertoaren, med… ytterligare en djurvisa.

N: Jag ska hoa hela natten, hoa hela dan…

Jag: Vad sjöng du? Hoa?

N: Ja?

Jag: Ooa är det väl?

N: Är det? Jag har alltid trott att det var hoa…

Älsklingen… Jag kan se honom framför mig, där på skolmatsalsdiskot i femte klass. Läsken i ena handen, klädd i den nya tuffa T-shirten och med tubsockorna nedstoppade i de stentvättade jeansen. Date-doftande tjejer med sprayade luggar i ring, DJ Tomaz som ääääntligen lägger på Attack. Och självklart sjunger man med:

För jag ska hoa hela natten, hoa hela dan, hoa hela natten, skrämma slag på halva stan. Hoa hela natten lång, tills du upptäcker mig…

Sötnos… Och nej, vi får nog aldrig se vårt barn i Idol.

Sängkamrater men inte vänner

Jag har fått en ny…. bekant.

Oftast kryper han ner i sängen när jag gått och lagt mig, ibland väcker han mig när jag redan somnat.

Och det är alltid lika otrevligt.

De första minuterna försöker jag tänka bort honom. Sedan provar jag att hitta en mer bekväm ställning och ta ett par djupa andetag. Men nej, hur jag än gör går det inte att blunda för den brännande smärtan.

Till sist ger jag upp och famlar efter hjälp.

För det finns något han inte gillar.

 


Tack, älskling

Överallt läser man att mannen ska vara stöttande och förstående under graviditeten.

Min man har uppenbarligen sin egen lilla tolkning av detta.

Idag när vi stod i köket och förberedde kvällens kalkon klappade han mig plötsligt på magen, log och sa:

– Tänk, det är ungefär en så stor som ska ut!

Och nej, jag har inte varit rädd för förlossningen.

Förrän nu…