Verbal stretching

Ikväll har jag så mycket att skriva att jag måste värma upp mig med bloggen. Det roligaste och mest intressanta är en text till vårt seminarium om författarrollen i morgon. Det minst roliga och minst intressanta är en textanalys av fyra populärvetenskapliga texter om sjukdomen fluoros. Där emellan hamnar ett kapitel i en science fiction- eller fantasyroman. Det sistnämnda kan bli precis hur som helst, med tanke på att jag varken läst eller skrivit något i den genren tidigare. Men om jag fick välja skulle jag helst inte skriva något alls idag. Jag vill hellre gå på bio. Eller läsa. Eller bada. Eller äta god mat på en restaurang. Eller bli full. Eller gå och lägga mig och sova och att det var lördag eller söndag i morgon.

För en stund sedan ringde det på dörren. Där ute stod tre tjejer i 8-9-årsåldern.
– Vill du ha en polkagris? frågade de och sträckte fram en skål.
Det var gulligt, men jag väntade mig att de ville ha något tillbaka. Det ville de inte. De sa bara ”hejdå” och sprang vidare.
Jag som inte ens tänkt öppna. För att jag var övertygad om att det var några som ville ha Halloween-godis….
Snål vad då? Tråkig vad då? Fantasilös vad då?
Men nu har vi alla fall en polkagris hemma om det skulle komma någon. Åtminstone tills Niklas kommer hem.

Annonser

Häng med rätt gäng

Apropå att ligga sömnlös… Jag har börjat prenumerera på Svensk Bokhandels tidning, som kommer ut ungefär varannan vecka. Stort misstag. Jag kunde lika gärna ha tecknat en prenumeration på Fonus veckobrev. Efter att ha läst artikeln ”Makten över marknaden” i senaste numret övervägde jag:
A) Att säga upp prenumerationen och fortsätta låtsas att alla kan bli framgångsrika författare om man bara vill.
B) Att strunta i att skriva böcker och ta ett jobb i en mindre inskränkt och elitistisk bransch.
Följande citat är hämtade ur artikeln:

”Som mindre förlag upplever man att det finns en sorts symbios mellan de stora förlagen och bokhandlarna. Förlagen talar om vilka titlar de ska satsa på och bokhandlarna gör som förlagen säger.”

”Mindre och medelstora förlag kan säkert känna att både Akademibokhandeln och vi på Bokia nonchalerar deras utgivning. Men vi bedömer faktiskt alla böcker. Däremot är det generellt så att de största förlagen också har de bästa författarna. De har bäst kontakter i utlandet och de är bäst på omslag.”

”Eller är det rent allmänt ett tecken på att inköpsdagarna, där förlag efter förlag presenterar bok efter bok för en allt tröttare jury, är ett trubbigt instrument?”

Jag blir så irriterad. Ibland känns hela litteratursverige som en enda stor högstadieklass där det viktigaste är vilka man hänger med på rasterna och vilka coola märkeskläder man har. Ger du mig cred, ger jag dig cred. Tryggt så. Bra så. Minst jobb så.

Nej, jag ska tydligen inte ge mig in i långa diskussioner idag. Idag ska jag bara vara bitter och trött. Det blir så mycket roligare i morgon då.

Kärlekssnårigheter


Har fått i uppdrag att skriva en krönika åt en tidning. Temat är lite typiskt ”tjejgnälligt”. Mitt eget förslag, så jag har mig själv att skylla. Inte för att det kommer att bli några större problem med att skriva den, men efter ett jättelångt samtal jag hade igår känns det mest oväsentligt och poänglöst. Samtalet handlade om kärlek, på alla möjliga och omöjliga plan. Personens egna kärlekssnårigheter och andras. Efteråt hade jag faktiskt ganska svårt att sova. Jag har skrivit massor om relationer, och kanske är det därför jag upplever det så frustrerande att till exempel inte kunna förklara varför:
– Tjejer dras till svin.
– Blommor och presenter och stora ord ibland är helt rätt, ibland grymt skrämmande.
– ”Kännas bra” och ”knockad-till-marken-kärlek” inte är samma sak.
– Det man säger inte alltid är det man tänker.
Alla tjejer är ju dessutom olika. Olika som personer, olika under olika perioder i livet och olika tillsammans med olika män….

Okej. Nu har jag raderat cirka tio fortsättningar på det här inlägget. Jag tror att jag börjar skriva den där krönikan istället. Det känns plötsligt mycket mer konkret.

Nyfiken?

Så här skulle man kunna sammanfatta handlingen i min första roman:

”Du är bra på mycket, Lars. Men du är ungefär lika uppmärksam som Stevie Wonder med hörselskydd.”

Kanske är det därför Lars Holm – bokstavligt talat – blir tagen på sängen när hans sambo Pernilla avslöjar en av sina hemliga fantasier. För vad gör man egentligen då en trekant plötsligt krockar med ens fyrkantiga värld? Tar hjälp av Stefan – en 150 kilo tung charkarbetare med för mycket tid på Vilda Webben och för lite tid med sin fru? Eller av Gunilla – en medelålders bibliotekarie som inte bara är flickvännens kollega, utan även kvinnan man fantiserade om som femtonåring hemma i pojkrummet? En sak är i alla fall säker – den här hösten blir inte som Lars tänkt sig. Eller Pernilla…

Storyn till min nästa roman börjar ta form på riktigt, åtminstone i huvudet och i mitt anteckningsblock. Jag har kommit på fyra huvudkaraktärer (precis som i den första!), namnet på huvudpersonen och i stora drag vad som ska hända dem. Till och med Niklas tycker att det är roligt att prata om handlingen, kanske är det för att det inte handlar så mycket om sex den här gången… Nu är det ju inte så att boken som kommer ut till våren är en sex-roman. Långt ifrån. Framförallt är det en berättelse om en relation mellan två människor och hur den påverkas av en enskild händelse. Hur vi plötsligt tvingas tänka i nya banor, reflektera över sådant vi hittills tagit för givet, ta ställning… Det kunde ha handlat om otrohet, att skaffa barn, att få ett jobb utomlands, att bli av med ett ben – ja, massor av saker – och även om ”förändringen” i min roman kanske inte är lika drastisk är principen den samma. Och precis som i verkligheten blir det ju – hur mycket man än funderar – sällan precis som man tänkt sig… Det här låter som en väldigt seriös roman, ser jag av den här beskrivningen, men jag lovar – storyn är förpackad i en väldigt underhållande kartong. Tycker jag själv i alla fall!

Jag brukar inte vinna på lotteri. Inte Niklas heller. Ironiskt nog hade vi dock turen med oss på planet hem från Marseille igår. Av alla passagerarna lyckades vi vinna en gratis tur- och returresa med Ryanair. Som den här veckan slutar flyga från Sturup. Med lite planering hade vi säkert kunnat fixa så att vi åkte från Stockholm eller Göteborg, men naturligtvis måste man bestämma tid och resmål inom sju dagar, annars förlorar man sin vinst. Så alltså: Är det någon av er som har lust att resa med Ryanair, så är vår vinst din. Hör av dig i så fall. Ska också säga att det är själva flygresan man får betald, skatter betalar man själv.