Bilderna man inte fick se

Sitter och tittar igenom de cirka 2000 digitala bilder vi tagit under året. Det är många bilder. Det finns många riktigt roliga bland dem, som jag gärna visat, men av hänsyn till de inblandade postar jag bara några Linda & Niklas-bilder från året som gått.

Årets sämsta sömn: Efter Hultsfredsfestivalen, i bilen.

Årets minneslucka: En liten spritfest för två personer i Barcelona. Niklas försöker fota mig genom en PET-flaska.

Årets rödvin: På planet hem från det blaskiga ölets hemland Kina. Niklas överdoserar.

Årets hästjobb/det-gör-vi-aldrig-igen: Tapetserar upp en fototapet/tapetserar över en fototapet.

Årets beslut: Att vi skulle gifta oss. På en picknick med den här utsikten. I Barcelona.

Annonser

Att svänga ihop en förrätt

”Man kan inte vara riktigt nöjd förrän man är tvungen att ta ledigt från jobbet.” Så sa Niklas angående den förrätt vi fått på vår lott inför nyårsfesten i morgon. Överdrivet? Nej, inte i hans fall. Han har visserligen varit på jobbet hela veckan, men förberedelserna började redan i torsdags (nyårsafton söndag). Idag kommer han nog att snitta en tre-fyra timmar och då är Dagen D ändå i morgon. Det där med att det blir mindre jobb om vi delar upp rätterna/föreberedelserna på alla som ska vara med på festen och det blir billigare – nja… Inte om man är en gourmetkock förklädd till civilingenjör.

Aix eller Marseille?

Hmm. Noterar att Aix en Provence ligger ungefär lika långt från flygplatsen som Marseille och det verkar betydligt mysigare. Är det någon som erfarenhet från någotdera och kan tipsa om bästa plats att tillbringa 27-30 jan?

Lars & jag

Det har varit en bra heldag med Lars idag. Lite som när man kommer tillbaka till jobbet efter semestern. Lite pirrigt och förväntansfullt innan, sen bara mysigt för att det känns så självklart och roligt. Det skönaste är att jag inte själv styr över honom längre. Han är ju verkligen en person och den personen kan bara göra på ett visst sätt. Det är befriande. Shit, när den här boken är klar… Folk kommer att fundera.

Da office

Jag har ett uttryck som Niklas brukar göra sig rolig över – ett uttryck jag brukar använda när jag rymt upp, städat eller sorterat. Får se om han kommer att härma mig när han kommer hem från jobbet idag och ser vårt ”nya” extrarum.
Uttrycket? Nu kan vi väl försöka hålla det så här? Det vill säga rent, snyggt, i ordning, inte massa grejer, sladdar, tidningar, microvågsugnar, spel…

Nu kan vi väl försöka hålla det…


… så här?

Skor & kontor

Fördel med att bo i Skåne: Man kan gå på svettig rea i tunn höstjacka och snabbavslängda skor.
Nackdel med att bo i Skåne: Det kan börja regna. Och blåsa. Kallt. När som helst. Utan förvarning.
Men jag är glad. Malmöborna visade sig från sin allra snällaste julsida och de var inte fler än en vanlig lördag på stan. Lugnt och utan köer kunde jag shoppa mina skor i första bästa Håkansson-butik. Och det fanns faktiskt mycket att välja på. Till både 30 och 50 procent. Lyx.
Sen shoppade jag prylar till mitt nya hemmakontor. Just nu ser vårt extrarum ut som ett lager eftersom vi röjt ut allt från det vattenskadade köket, men jag tänkte ändå försöka fixa till det lite. Kan jag bara hitta en skön skrivbordsstol borde det bli ett perfekt skrivrum. Är det någon mer än jag som gillar nya år och nya starter?

Två på miljarder

Att ha ett efternamn som ingen annan har innebär vissa fördelar. Till exempel att posten tydligen kommer fram hur diffus avsändaren än är. Idag kom ett julkort till ”Niklas, Linda Unnehem, Gamla Västa, Malmö”. Det är alltså inte ens så noga med stavningen av namnet. Gamla Västa. Låter som ett klädesplagg.