Två nya tidningar. Tre nya böcker. Ett kexchoklad. Fem värmeljus. En varm filt. Mitt bästa vi-är-soldater-i-Afghanistan-program på teve. Men nej, inget hjälper. Det är så tråkigt att vara ensam hemma på kvällen. Niklas är i Amsterdam med en skjorta och en kavaj och en viktig väska och här försöker jag ”njuta av ensamheten”. Det går dåligt.

Annonser

Blir så arg när jag hör gamla människor – för det är faktiskt nästan uteslutande äldre – uttala sig kring rätten till äktenskap för homosexuella. Framför allt eftersom deras huvudargument ofta handlar om barn, som om äktenskapet främst var en sorts barnalstringsfabrik. Och invändningen att ”kvinna och man – det är så här det har sett ut i flera tusen år – varför ska man ändra på det nu?” – kom igen!
Men mest av allt är jag ilsken för det där med barnen.
– Äktenskapet är en institution för reproduktion och därför har inte den gruppen (de homosexuella) något där att göra.
Så sa en man just i Rapport. Och då kan jag inte låta bli att undra: De som inte kan få barn då? Har de inte heller något i äktenskapet att göra? Eller de som har en allvarlig sjukdom eller ett handikapp som de riskerar föra över till sitt barn? Ska inte de få gifta sig?
Jag kan tänka mig tusen saker som vore värre än att växa upp med två pappor eller två mammor (om man nu ska göra en barnfråga av äktenskapsfrågan). En förälder som misshandlar, är alkoholiserad, aldrig träffar sina barn för att hon/han jobbar för mycket, utnyttjar sina barn…
Och hur många växer inte upp med en ensamstående mamma eller pappa? Blir de i så fall inte också utan manliga eller kvinnliga förebilder, det som äktenskapsmotståndarna är så rädda för? Som om inte några andra sociala sammanhang existerade än familjen.
Trött blir man. Och arg.

Åh, jag har blivit kär. I Oliver C. Johansson – huvudpersonen i lilla underbara ”Ich bin ein Bibliothekar!” av Christer Hermansson. Varför får inte sådana här böcker mer uppmärksamhet? Vad den handlar om? Så här står det på baksidan:

Han är så lik Candide som någon modern, svensk, litterär gestalt någonsin kunnat önska sig. Han heter Oliver C. Johansson och arbetar som bibliotekarie vid Södertälje stadsbibliotek. Och han är nöjd, intill självutplåning. Nöjd med den nya bibliotekschefen Eva Larssons konsultbemängda omorganisationer. Hermansson har i Oliver skapat en tragikomisk figur som i sin entusiastiska undergivenhet är svaret på den samtida, korporativa kick off-kulturens våtaste drömmar.

Kunde inte sagt det bättre själv. Snälla, läs!

Beroende på vad mina mail handlar om får jag nischad reklam på min gmail-sajt. För det mesta tänker jag inte ens på den, men av någon anledning råkade jag nyss kasta ett öga i högermarginalen. Detta är vad marknadshjärnorna tycker att jag borde vara intresserad av:

Åsa M Waldau

Beställ CD-skivan ”Mitt Hjärta”, eller lyssna på smakprov.

http://www.asamwaldau.com

Utskurna texter i vinyl

Utskurna texter i vinyl i högkvalitativ 7-årsfolie. Köp dem online!

http://www.rustung.se

Eddie Meduza Runkeball

Två friska händer är allt en man behöver.

http://www.BeastWear.se

Så mitt i prick! Har redan börjat skissa på vad jag ska skära ut i vinyl. Ett svårt val. Budskapet ska ju hålla i sju år. Annars är det nog inte riktigt värt pengarna.

Sen kan jag ju förstås inte låta bli att undra varför man behöver två friska händer till Eddie Meduzas Runkeball?

Läste en ganska välskriven men väldigt irriterande bok om en kvinna vars psykologpojkvän blev anklagad för sexuellt ofredande av en liten flicka. Redan efter hundra sidor förstod man att killen inte hade gjort det, men ändå fortsatte den i tvåhundra femtio sidor till för att komma fram till att – just det, surprise – han hade inte gjort det. Det kändes så klart helt fel att hoppas att det skulle dyka upp något spännande och överraskande som avslöjade honom som pedofil – men rent dramaturgiskt var boken en katastrof. Å andra sidan var jag ju tvungen att läsa till slutet, för att se om författaren verkligen kunde vara så tråkig. Men det är ju inte riktigt därför man läser. Ingen som har läst något läsvärt den senaste tiden? Tar tacksamt emot bra boktips!

Mina tänkardagar i Höganäs slutade med att jag lade ner mitt pågående romanprojekt. Jag säger inte att jag aldrig ska skriva den boken, men jag ska i alla fall inte göra det just nu. Det blev helt enkelt för komplicerat, för långt ifrån mig själv, för mycket av intriger jag inte skulle orka utveckla på ett… värdigt sätt. Det är lite synd, för jag tyckte verkligen om huvudpersonen, men kanske kan han dyka upp i något annan form, någon annanstans.
Igår eftermiddag träffades vi i den lilla seminariegrupp som diskuterat författarrollen vid några olika tillfällen sedan i höstas. Vi pratade då om behovet av att skriva, men också behovet av att skriva något annat – särskilt då man blivit klar med en roman eller något annat större projekt. Och troligtvis är det just det mitt post-Swing it-skrivande har handlat om – att skapa distans, att prova något nytt, något annat – allt för att komma fram till att jag faktiskt saknade skrivandet på det där självklara sättet jag är van vid.
Så nu blir det en 30-plus-roman till. Om käääääärlek – så klart.