Vidare på vägarna

Sitter med fötterna i ett fotbad hemma hos min mor och summerar vår vecka på vägarna. Jag har uppenbarligen inte ”bloggat upp mig” efter mitt långa uppehåll, eller så kan jag helt enkelt skylla på att vi haft det för trevligt för att tillbringa tid framför datorn. Jag gör det.

Var befann vi oss senast? Sundsvall, som för övrigt inte verkar ha gjort några bestående intryck på mig. Några dagar senare satt vi nämligen i bilen, på väg söderut från Örnsköldsvik. Vi snurrade runt lite för att hitta rätt väg till Ulvö-färjan och Niklas konstaterar att ”Sundsvall, det är ju söderut.”

­– Det kan jag inte minnas att vi har passerat, säger jag.

Niklas tittar på mig med en blandning av förvåning och förskräckelse.

– Men vi har ju sovit där en natt?

Jaja. Petitesser. Och nej, Sundsvall känner jag inte att jag behöver återvända till. Inte ens för den gula curryns skull.

En annan metropol som inte gjorde några själsliga avtryck var Härnösand. Det hade en sådan underhållningsfaktor att vi till och med gick in en kyrka. Något bör man ju ha gjort när man turistar. Och så mycket annat fanns inte till buds.

Fast det är inte helt sant. Vi körde faktiskt en bit utanför staden för att besöka ett stort friluftsmuseum (alla byggnader stängda) och överraskades av ett annat mycket trevligt museum. Som dessutom hade gratis inträde. Vi tittade lite på gamla giftaskronor och sameklädnader och så var dagens kulturella kvot fylld. Med råge.

Jag minns faktiskt inte när vi passerade Höga kusten-bron, men jag misstänker att det var före Härnösand. Det var en mäktig bro. Och skärgården som tog vid var vidunderligt vacker.

Vi körde från vik till vik och betade av det ena lilla söta fiskeläget efter det andra. Främst eftersom vi höll på att gå under av hunger och alla söta små fiskelägen hade gått in i höstmood. Visst satt gubbarna kvar och gonade sig i den stekande solen, men arbeta, nja, det orkade de inte riktigt. Inte förrän vi kom till lilla Barsta. Där var Skutskepparen och hans besättning i full gång och hade inget emot att svänga ihop såväl en stekt sik som en gudomlig gryta på viltkött. Med potatismos, lingon och inlagd gurka var det resans godaste måltid. Utan konkurrens.

Nu en paus för besök hos mormor och morfar!

Annonser

Snabbhälsning från Sundsvall

Det bidde inte Hudik, det bidde Sundsvall istället. Körde längs Tidernas väg, genom prins Daniels Ockelbo (vilken håla!), förbi avfolkade byar, djupblå sjöar, täta skogar och fram till Lill-Babs Järvsö. Och där kunde vi förstås inte låta bli att fika på hennes kafé. Turisttätt men trevligt och kul att se lite folk igen efter en hel del mil på relativt tomma vägar.

Redan i Öregrund, efter en polarbrödsfrukost nere på båtbryggan, hade vi bokat en natt på Elite Hotell i Sundsvall och det visade sig vara ett finfint val. Så sköna sängar. Så skön dusch. Så god frukost.

Jag vill gärna tro att jag är en enkel människa som kan bo lite var som helst. ”Det är ju bara för en natt.” Men nja… När man väl ligger där, tiominutersduschad och omsluten av fluffigt dun, är det svårt att inte tycka att det är värt ett par hundralappar extra. Även om det så klart är prästgårdar, fyrar och lappkåtor man kommer ihåg på längre sikt. En blandning, det är nog trevligast.

Igår åt jag för övrigt en pastarätt som var kryddad med curry. Gul curry. Sådan som man fick till hönan i högstadiet. Spännande. Betyder det att Sundsvall ligger i framkant, att de verkar för en renässans för de gamla, hederliga smakerna – eller har curry helt enkelt förblivit gul här uppe?

Nu sticker vi vidare till Örnsköldsvik!

Från Öland till Roslagen

Öland visade sig från sin soligaste sida. Efter att ha snirklat oss genom söta små Bullerbyar, förbi gamla träkvarnar och runt både ett och två Alvar kom vi snart fram till prästgården i Gärdslösa. Här växte diktaren Stagnelius upp och här fick vi bo i Rosa rummet, en trappa upp från antikvariatet och prästgårdssalongen där frukosten serverades.

Jag kände direkt att jag ville fylla bilen med svenska arbetarklassiker, tummade Kulla-Gulla och Torgny Lindgrens samlade verk – men nej, det var kanske inte det vi skulle ha semesterkassan till. Istället lade vi ett par hundralappar på Solberga gård och fick inte bara en kravodlad och White Guide-omnämnd middag, utan också en mycket god spagetti bolognese där man bokstavligen kunde se kryddorna och grisarna framför sig i trädgården.

Solen värmde fortfarande skönt när vi åkte in till Borgholm. Här var det instant semesterfeeling om man med det menar strosande glassätare, minigolfspelare och Ace of Base-Uffe som frossar i fläskfilé och pommes frites. Och det gör man ju. Vi nöjde oss dock med en glass och en solnedgång vid småbåtshamnen innan vi körde ut till lugnet i prästgården igen.

Inga spöken under natten. Bara en tysk hallänning och hans handikappade fru som hasade över golven till toaletten. Jag sov gott, men ökade min kravspecifikation med toalett på rummet. Må så vara att övernattningen, med lakan och frukost bara kostade 550 kronor, men som Niklas mycket riktigt påpekade: du ska ju inte behöva köpa katrinplommon bara för att vi ska bo billigt.

Så rätt så. Ibland känner han mig bättre än jag själv.

Efter en mycket god frukost fortsatte vi vidare mot norr. Lunchmackan intogs i mycket charmiga Söderköping, närmare bestämt på ett konditori nere vid Göta Kanal. Hade enkelt kunnat strosa längre bland alla vackra trävillor och lummiga trädgårdar, men vi hade ju en del mil kvar att avverka.

Siktet var inställt på Roslagens skärgård och hit, till Öregrund, kom vi vid fem-tiden. Utan bokning för natten. Niklas körde rakt ner till småbåtshamnen, parkerade framför flotta Strand Hotell och konstaterade att ”här får vi nog ta vad vi får”. Särskilt eftersom han också var mycket kissnödig.

Själv såg jag tusenlapparna fladdra i vinden från båtarnas segel och kontrade med att ”så går det ju inte till”. Man kan väl inte, och första bästa, och allt det där.

Men så resonerade vi på mycket vuxna människors vis – efter att Niklas fått kissa på Strand Hotell – och så vips var ett rum på Klockargården bokat. Med toalett på rummet.

Mycket sött och en minuts gångväg ner till hamnen. Som för övrigt är en riktig skärgårdspärla. Vackra men opretentiösa trähus, massor av serveringar och restauranger och en utsikt över vattnet och de omgivande öarna som är helt fantastisk.

Vi bestämde oss snabbt för en picknick. Kyckling och baguette och halvflaska vin till mannen. Jag var fullt nöjd med solnedgången och den helt ljumma sommarkvällen.

Nu ringer klockan i klocktornet och jag sitter på vår lilla altan och skriver. Tänker att här skulle man kunna stanna.

Bilder får komma när det kommer. Till exempel när vi har en bättre uppkoppling. I morgon åker vi vidare till glada Hudik.

Dan före dan

I morgon kommer spanjorerna hit och vi ger oss iväg på vår roadtrip genom Sverige.

Ugnen är rengjord, källargolvet skurat och välkomstbrevet skrivet. Jag har till och med beställt en tid på barnavårdscentralen i Husie åt dem, så att de kan åka och väga sin lilla tvåmånadersbebis  (något som i Spanien tydligen annars görs på apotek).  Tio Intervac-poäng på det.

Nu återstår bara vår egen packning. Utan Forex-kuvert och printade DN-guider den här gången. Bara en tjock ”Upplev Sverige”- bok och iphonen laddad med vandrarhemsappar.

Första natten har vi bokat. På en prästgård på Öland.

En söt gammal tant svarade och skulle kika i ”liggaren” om de hade något ledigt. Jodå. Men vi skulle tänka på att de inte tog kort.

Blir spännande. Är sugen på Öland efter att ha läst Johan Theorins fantastiska Skumtimmen och Nattfåk. Och i bilen ska vi lyssna på den senaste, Blodläge. Kanske äta lite Gott och blandat. Puffa upp kudden mot rutan. Kika efter lunchställe ”som ligger fint”.

Semester.

Efter prästgården får vi se. Det enda jag har planerat är att Niklas ska äta palt.