Med utsikt över palmerna

Då vi vande oss vid snyltbredband när vi flyttade har jag nu inga som helst moraliska problem att blogga från spanska 3com:s uppkoppling. Särskilt jobbigt är det inte heller att sitta och titta ut över palmerna på ”nya Ramblan” – vår gata i El Raval, fem minuter från den ”riktiga” Ramblan – med datorn i knäet.
All oro över evenutella jättemänniskor/swingerstendenser är borta. Ramon och Renate visade sig var ett jättesött par i 40-årsåldern som inte visste allt gott de kunde göra för oss – och klockan sju i morse var det ungefär att lämna oss ifred så att vi kunde sova. Lägenheten är urtrevlig – AC:n som sänker ökentemperaturen ännu trevligare. Kan inte fatta att vi ska bo här i två veckor, utan att betala en spänn!
Dagen har passerat i skönaste semesterstil – en glass och en kaffe efter att ha utforskat vårt kvarter, frukostshopping på iskallt supermarket, en öl i Barri Gothic och nu en till i lägenheten innan årets första äktspanska tapasmiddag. Livet kunde vara sämre. Helt klart.

Annonser

1 000 katalaner…

… ska tydligen förgylla Malmös gatuliv den 5-6 augusti.

”Det blir dans – sardanes – och musik, gatuspel med jättar, riddare och eldsprutande drakar. Givetvis också castells – de berömda mänskliga tornen.”(Malmö stads hemsida)

Först när vi såg anslaget på stan tänkte vi att det var ett kul sammanträffande att det inte bara skulle vara 1 000 katalaner i Malmö den 5-6 augusti, utan faktiskt 1 002 med Ramon och Renate som ska låna vår lägenhet. Hej och hå vad förvånade de skulle bli när de upptäckte att det istället för storkar och The Ark och stora, feta ålar fanns jättar och riddare och drakar ute på gatorna – sånt som de var vana vid hemifrån Katalonien!

Stopp. Vänta. Snabbt klipp till vår lägenhet.
På uteplatsen – tre jättar som inte får plats inomhus sköter grillen med sina stora spanska labbar, givetvis redan snurriga i jättemössan av cava och cerveza och allt det släpat med sig för att fira sin kulturfest på bortaplan.
I köket – en färgglad drake som visar att det minsann går att hetta upp paellan med lågan från hans käft.
I sovrummet – Ramon, gatumusikern, spelar på sin trollflöjt för alla som vill höra och se, samtidigt som Renate putsar på sin… egen rustning.
Utanför fönstret – ett mänskligt katalanskt torn som inte får plats i vår 3:a, men som nåtts av ryktet att det på Grynbodgatan i Malmö, kommer att vara spansk förfest, folkfest och efterfest i dagarna två.

Huga. Kan det verkligen vara ett sammanträffande att 1 000 katalaner kommer till Malmö samtidigt som våra två? Jag steker lite pannkakor och funderar vidare…

Semesterstädning

Hade inte tänkt på att det krävs en mindre flyttstädning när man ska ha home swap med två spanjorer. I ett redan överfullt hem ska det plötsligt frigöras två stora garderober, två kökshyllor och ett badrumsskåp. Dessutom måste man torka av allt som man brukar blunda för under en vanlig veckostädning; inuti microvågsugnen, kylskåpet och under köksvasken.
Men rent blir det och sen är det bara tvätten, strykningen, packningen, pengaväxlandet, karthämtandet, cykellagandet och dammsugningen kvar. Sen – Barcelona!

Världens vänner

Kännetecken på att du umgås med riktigt nära vänner:
– Det känns som att vända och vrida på sin egen hjärna när ni pratar.
– Ni pratar bara om intressanta saker.
– Du vill behålla deras barn i ditt sovrum för att 1) han är världens sötaste 2) du vill göra allt för att avlasta dem i deras vakna-halv-fem-på-morgonen-vardag.
– Du vet inte vad klockan är när ni skiljs åt.

I behov av enzymer

När jag låg hos Carina i eftermiddags och hon pillade mig i ansiktet sa hon med sin mjuka spa-röst:
– Du har lite torr hy…
Varningslampor. Nu börjades det. Vi som hade det så avslappnat och skönt. Bakom den vita rocken och den väna rösten fanns en slipad försäljare.
– Vad använder du för ansiktscrème?
– Eh, ja… En Lancôme, någonting… För torr hy.
Ett noll till mig. Inget ”jag tar vad jag har” eller ”jag brukar slarva med insmörjningen”. Fin dyr, kräm – visserligen roffad från tidningen, men så märklig att jag inte kunde minnas hälften av Primordiale Optimum Visibly Smooting Moisturiser Thermo-Control.
– Peelar du ansiktet någon gång?
Tjatmoster. Klart jag peelar.
– Jadå.
– Jag tror att du skulle behöva en enzym-behandling. Det är en mask man lägger på som tränger ner i huden och rengör på djupet. Det gör att din kräm sen kommer att verka bättre.
Tystnad, medvetet två sekunder för lång.
– Mm, det kunde kanske vara värt att testa.
Hon fortsätter plocka hårstrån under tystnad.
Got you!
När jag skulle betala i kassan väntade jag mig ett: ”Skulle du vara intresserad av att testa en sådan där enzym-mask? Just nu har vi ett erbjudande…”
Men nej, inget. Bara tack och hej.
Det måste bara betyda en sak. Att jag verkligen är i behov av en enzym-behandling. För om hon inte hade något försäljningsintresse i att prata med mig om djuprengörande masker – varför i hela världen var hon då tvungen att ta upp det?
Enzymer – var det inte något man läste om i skolan?