Aktivt föräldraskap

I måndags kväll började jag en kurs i Aktivt Föräldraskap som hålls av öppna förskolan här i Höganäs. Diskussionerna väckte många spännande tankar och så är det alltid kul att träffa och höra andra föräldrar dela med sig av sina erfarenheter. Och – oj! – vilket ansvar man har som förälder. Den där ryggsäcken man ska packa åt barnen, så att de blir goda människor och rustade inför livet… Tydligen har man bara till 6-7-årsåldern på sig. Då är grunden till deras personlighet lagd. Puh… Vi pratade också en del om syskonskap och hur man påverkas av att vara född först, sist eller mittemellan i en syskonskara. Har lånat Elisabeth Schönbecks bok Äldst, yngst eller mittemellan på biblioteket – kan bli intressant läsning inför trean. Nobelpristagare är till exempel med få undantag äldsta barnet. Kanske något att sträva efter som storasyster?

I övrigt har vi varit på trevlig släktträff i Trulstorp, härjat runt på ett ålderdomshem (besök hos min morfar) och härjat lite till i en möbelaffär (Note to self: Fråga på föräldrakursen hur man får sina barn intresserade av sofistikerad shopping). Och så var vi och tittade på en syskonvagn som var till salu på Blocket. Och konstaterade att den inte gick in i bagageutrymmet på bilen. Ett konstaterande som fick Niklas redan största huvudbry att bli ännu större – vad skaffar man för bil om man har tre små barn, tre bilstolar och själv är över 190 cm lång?  Tips mottages tacksamt till sömnlös make!

Ytterligare en höstvecka

Fredag igen! En händelserik vecka har gått, en vecka som innehållit allt ifrån anställningsintervju (vi får se hur det går, det är intervjuer i flera steg) och starta-eget-inspirations-kväll till ultraljud (allt var fint!) och spikade flyttplaner. Den 23:e oktober flyttar vi; vår hyresvärd har nu hittat en ny hyresgäst, så vi slipper dubbla hyror. Skönt!

Killarna har det bra. Igår sprang de Lerbergsloppet tillsammans med de andra förskolorna i Lerberget. Hur mycket Samuel sprang låter jag vara osagt, men de var båda väldigt nöjda med sina medaljer!

 

 

Septemberhelg

Några dagar sedan sist. Hösten börjar kännas i luften. Vi tänder ljus, letar fram halsdukar (Var finns de? På min mammas vind? I vilken kartong?) och börjar googla recept på plommonkaka. Och så läser vi förstås inredningstidningar. Planerar för vårt nya hem. Köpte en pläd häromdagen som har precis den rätta blå färgen. Så nu ligger den där på matrumsbordet, tillsammans med några ljuslyktor, ett kuddfodral och en liten vas. Och jag vill bara klappa på dem varje gång jag går förbi. Snart, snart!

I fredags hade förskolan stängt för planering så då gick jag och killarna till den förskola som hade öppet. Öppna förskolan. Ett väldigt mysigt ställe här i Höganäs. Gammalt, charmigt, inbott. Och trevlig personal.

På eftermiddagen cyklade vi bort till Sandflyget och tittade på hur de håller på att riva ”mormors torn”. Mormors torn är ett gammalt vattentorn som ligger ett stenkast från min mammas hus. Känns lite vemodigt att det rivs. När vi tidigare körde upp till Höganäs från Malmö brukade Arvid alltid ropa: ”Jag ser mormors torn!” när vi började närma oss.

Vi ser det även från huset vi hyr nu, genom ett fönster på ovanvåningen.

Sedan sensommarfikade vi i mormors trädgård, gick bananas i hämtmat från Tokio (Ät. Där. Om. Ni. Kommer. Till. Höganäs. Första gången vi beställde ringde Niklas dem efteråt och tackade för fantastisk mat. Asiatiskt i en helt egen division.)

Igår trotsade vi ösregnet och städade ur källaren. Sorterade, slängde och körde till soptippen. Och nu börjar det liksom om. Flyttandet. Det var ju verkligen inte länge sedan sist. Men det kommer att gå bra. Inbillar mig att vi gjorde grovarbetet när vi flyttade från Malmö. Det är bara att damma av det gamla mantrat: ”Tar vi bara ett skåp varje kväll så går det snabbt…” och köra!

Tove på min vägg

Nja, inte än. Men någon dag ska jag ha skrapat ihop en hög hög med tusenlappar för att köpa en målning av Viken-konstnären Tove Mauritzson. Ljuvliga är de! Passade på att ta en tur till Höganäs Museum idag, där hennes utställning pågår till och med söndag.  

  

   

Killarnas närmsta dag

”Idag är det min ‘närmsta dag'”, sa Arvid i bilen på väg hem från dagis. Och som tur var hade både min mor och svärmor påmint mig om att det var hans… just det… namnsdag igår. Så jag var förberedd, både med liten present och glassefterrätt. Och givetvis firades även Samuel – som har sin närmsta dag idag. Praktiskt! Kanske ska vi låta trean heta Albert eller Albertina eller Justus eller Justina, så att vi kan fira i dagarna tre.

Fulgråt & dagens hurra!

Måndagens fulgråt: Vet inte om det är preggohormoner eller att jag hade gråtande barn på näthinnan (läs: mitt eget, vid dagislämningen) som gjorde att jag inte-klarade-en-bild-till-på-flyktingbarn-i-Medelhavet. Mitt hjärta blöder verkligen för dessa utsatta varelser! Så små och så ensamma i världen. Och så alla dessa hemska krafter runt omkring…

När jag hulkat färdigt snöt jag mig och mejlade till kommunen för att höra om det finns något man kan göra för att hjälpa folk som kommer hit. Sedan gick jag in på Asylboendet Margretebergs Facebook-sajt och var tvungen att gråta lite till över den värme och mänsklighet de visar mot sina familjer och barn. Mejlade raskt dem med.

Måndagens glada: Att jag blivit kallad till intervju på ett riktigt drömjobb, trots att de vet att jag är gravid! Hurra för sådana arbetsgivare!

Och så till sist – veckans och alla dagars glada: Att vi snart flyttar till vårt nya hus. Var där igår och fick fin frukostfika av de nuvarande ägarna. Känns extra bra att flytta till ett hem där det har bott rara människor. Längtar!

Berg & Fredriksdalar

Ljuvligt sensommarväder tog oss först till Fredriksdal i Helsingborg och sedan till Kullens fyr. Tänk om det kunde bli sådant här väder ett par månader till!

Att besöka Klippiga Bergen Light med en 4-åring som bara vill ”klääääättttra” och en 1-åring som knappt kan gå i uppförsbacke är intressant. Men utsikten är fin.

I morgon är en stor dag. Då ska vi cykla och hälsa på i vårt nya hus och visa det för Arvid för första gången. Han är mycket exalterad. Framför allt över att de nuvarande ägarna har en son i hans ålder. Bör kanske tala om för honom att Viggo inte ingår i köpet.

Morgonstund har kvarg i mund

Och bläddring i Ida Magntorns nya bok Home Stories. Om jag bara fick välja ett projekt i hela världen att ägna mig åt (okej, nu tänker vi bort att jag på riktigt kanske varit tvungen att överväga någon form av välgörenhet eller rädda-världen-insats) så hade det varit att göra en sådan här bok. Skriva, fotografera och formge allt själv, besöka personliga hem, frossa i stilleben och moodboards och kaktusar och boho-textilier och patinerade möbler… Vilket drömjobb.

Ida Magntorn har för övrigt en blogg hos Femina.

Nu fredag!

På plats vid havet

Så gick det en vår. En av de mest händelserika på länge. Vi bestämde oss för att flytta till Höganäs. Jo! Äntligen. Drömmen.

Huset i Malmö såldes på nolltid, jag sade upp mig från jobbet från Hemmets och lämnade med aningens vemod i hjärtat många fina kollegor.

Och så packade vi ihop allt, avskedsgrillade med kompisarna och flyttade till huset vi nu hyrt under sommaren. Ett litet Höganäs-hus med äppelträd och närhet till lekplatsen med den stora riddarborgen och plats för ungefär hälften av allt vi samlat på oss i Malmö. Men ändå. Höganäs! Alla bekanta dofter; havet, asfaltvärmen, rosorna.

Och så åkte vi på semester till Mallorca och fick, utöver ljuva semesterminnen, med oss det allra finaste hem. Ett barn till. Som ska komma i februari, om allt går vägen.

I sommar har jag skrivit på en roman. Och vikarierat som inredningsredaktör på Allas. Allt medan Niklas varit föräldraledig med killarna. De har hängt på öppna förskolan, Arvid har blivit stor på riktigt och Samuel gör allt för att hänga med storebror.

Dessa underbart fina grabbarna.

Förskolestarten gick jättebra. Samuel är cool och Arvid har redan kompisar som väntar på honom vid dörren varje morgon.

Och nu har vi köpt ett hus. I Östra Lerberget, strax utanför Höganäs. Barnvänligt. Fint. Och vårt. I slutet på oktober flyttar vi. Och jag tänkte att det vore synd att inte ha lite bloggminnen från allt det här.

Vårt nya Höganäs-liv.

 

Vår var är du?

Alltså hur mycket kan man längta efter en vår? Visst måste det vara dags snart, visst?