En dag på barrikaden

Att vara hemma själv med två små barn handlar mycket om att kompromissa. Eller okej… Jag kompromissar. Eller kanske snarare: väljer mina strider. Skulle jag säga nej till allt jag vill/borde säga nej till skulle tillvaron bli outhärdlig. För samtliga inblandade.

Ta till exempel den här situationen:

bild 1 (1)Hur hamnade han där, kan man undra. I badrumsvasken.

Jo, lätt som en plätt. Jag stod i duschen. Tittade ut med jämna mellanrum. Konstaterade belåtet att han tagit av sig pyjamasen. Såg honom sätta sig och kissa.

Passade på att schamponera mitt hår.

Då fyllde han vasken. Och började leka med några playmobilgubbar.

Helt okej.

Men… nästa gång jag tittade ut hade han gjort dem sällskap.

Kanske inte helt okej.

Men samtidigt – vad spelar det för roll?  Han är 3,5 år. Han älskar vatten. Att han leker i badrumsvasken nu betyder inte att han kommer att göra det när han är 35.

Och nöjd kille = trevlig morgon. Missnöjd kille = otrevlig morgon.

Här är ett par andra ”kompromisser” från vår dag:

bild 2 (1)

Klart att man måste få bygga en bro vid frukostbordet. Varför pallen tvunget skulle staplas ovanpå stolarna minns jag dock inte. Kändes dock fullständigt logiskt just då. Åtminstone för Arvid.

bild 3 (1)Vatten igen. Nu var det brödsmulor i Sodastream-flaskan som skulle fiskas upp med en kniv. Och ja, varför inte? Han hade plockat fram lite olika ”verktyg” för att testa vilket som funkade. Och experiment måste man ju uppmuntra, eller hur?

Den bara överkroppen? Tja, det blev visst ett bad till under eftermiddagen…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s