Zzzzzömnigt var det här

Vissa kvällar önskar jag att den här blogg100-utmaningen istället var en twitter-grej där jag bara behövde klämma ur mig 140 tecken.

Särskilt de kvällar då jag somnat bredvid Arvid och bara vill sova vidare.

Å andra sidan skulle jag kunna sova hur mycket som helst nu. Är så trött på dagarna, både med bebis och (ytterligare) en förkylning i kroppen. Någon gång kring åtta på morgonen har jag min prime time – då brukar jag känna mig ungefär som vanligt och tänka på grejer jag vill göra efter jobbet. Typ åka och byta Arvids nya, för små gummistövlar eller lämna tillbaka de försenade låneböckerna på biblioteket. Heta önskningar, eller hur…

Sen går timmarna och när klockan är kvart i fyra kan jag knappt resa mig från skrivbordsstolen. Det känns som jag är 90 år, minst, och som någon har skruvat åt hundra skruvar i ryggen och bäckenet.

Men ja, ja. Det är ju lyxproblem egentligen. Jag väntar ju ett barn. Och det är värt all tänkbar möda. Verkligen.

Men i kväll är jag trött.

Och tänker nu gå upp och sova vidare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s