Konsten att fylla igen minnesluckorna

Jag är ju, som många i närhet vet, inte begåvad med särskilt gott minne. Fråga mig gärna vad som hände igår, men räkna inte med att jag ska kunna redogöra för vad som hände för ett par veckor sedan. Än mindre 2002, eller i gymnasiet, herregud…

Denna minnesförlust kan ställa till problem när jag ska ”blogga ikapp”, det vill säga göra någon slags summering av de senaste veckornas händelser. Men jag har ju ändå bloggen som ett slags stöd för minnet, så here we go:

Och ja… Det har väl varit varmt, eller hur? Vissa dagar. Som igår! Och dagen före. Nationaldagen var grilla-på-pinne-med-Friluftsfrämjandet-i-en-sommarvarm-Gyllins-trädgård, jordgubbstårta och syrenbukett och finmiddag på Ängavallen med Niklas föräldrar. Vi åt ekologisk gris i alla tänkbara former och till och med den förhatliga kirskålen   blev trevlig i fint sällskap. Och myskmadra, som vi har gott om i trädgården, gick minsann också att äta.

Arvid, som var lyckligt ovetande om att vi var och festade på ”griseknoen”, hade det bra med mormor – och lika bra blev det dagen därpå då vi åkte till zoo i Köpenhamn. Förra gången vi var där, för knappt två år sedan, sov Arvid sig igenom stora delar av besöket. Den här gången sov han inget alls på hela dagen, vilket skulle kunna ha blivit… intensivt. Men nej då. Han var på gott humör från första bajsande lejonet till sista rinnande glassen och road av såväl isbjörnens mat (han insåg nog inte att det var en av bockarna Bruse som fått kasta in handduken) som parkarbetarnas fordon.

När vi körde hem klockan halv fem hann vi dock inte köra mer än en minut innan han storsnarkade i bilbarnstolen.

En mysig dag, som avslutades med att han för andra gången den här helgen bajsade på pottan! (Man får vara stolt som mor.)

(Och just det – när vi kom hem och satt och drack kaffe i trädgården pratade vi lite om de olika djuren vi sett under dagen.

– Vilket djur var bäst, Arvid? frågade jag.

– Humlan! svarade han tveklöst – och menade då en humla vi suttit och studerat i en blombukett på frukostbordet…

450 danska kronor –  och vi kunde egentligen ha stannat hemma i trädgården…)

Och nu ska jag imponera på er, för jag minns faktiskt till och med vad som hände i onsdags! Vi hade sommaravslutning med bokcirkeln på Grand. Boken vi läst – Moa Herngrens ”Jag skulle aldrig ljuga för dig” – hörde inte till mina favoriter. Men det var en trevlig kväll och det blir alltid roliga diskussioner.

Nu ska jag fortsätta läsa cirkelns nästa bok ”Morgon i Jenin” av Susan Abulhawa och en tredjedel in i handlingen kan jag konstatera att det är både bra och starkt och ont-i-magen-gripande.

Slänger in en bild från förra söndagen också. Då minns jag att det var kallt och så småningom regnigt och att vi var i Folkets park. Jag ville egentligen gå på Malmö Garden Show, men hade varken duschat eller tvättat håret. Så då passade Folkets park bättre.

Så då. Då tror jag att jag är ikapp!

IMG_7326 IMG_7337 IMG_7349 IMG_7352 IMG_7356 IMG_7357 IMG_7360 IMG_7366

IMG_2288

Advertisements

One thought on “Konsten att fylla igen minnesluckorna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s