En gång är ingen gång, två gånger är en vana, och tjugofem…

Det här med barn och mat, alltså.

För ett par månader sedan bestämde vi oss för att storhandla en gång i månaden. Dels för att dra ner på kostnaderna och dels för att laga lite mer genomtänkt mat.

Så jag gick all in. Surfade nya recept, gjorde meny för en månad och skrev en shoppinglista baserad på denna.

Och det gick jättebra. Vi slapp ströhandla, det var skönt att alltid ha mat hemma och det var kul att testa nya rätter.

Problemet var bara att Arvid inte åt. Vi försökte och trugade och försökte till och med låta stränga och säga ”då får du gå och lägga dig hungrig”. Men ja, då ville han plötsligt ha en macka… Och ett äpple. Och det var ju faktiskt lite synd om honom. För vem visste hur mycket han ätit på dagis?

Och eftersom vi då ätit (”svalt” ligger närmare sanningen i närheten av en hoppande och studsande och matvägrande 2-åring) klart lät vi honom titta på Pettson i datorn då han käkade sin macka. Då åt han i alla fall.

(Typ. Egentligen var vi bara så trötta i huvudet efter arbetsdag plus 2-åring-sur-som-en-citron att vi bara gav upp.)

Och så gick det en månad.

Därefter bestämde vi oss för att satsa på barnvänliga rätter. Ny meny, ny matlista och nu bara makaronerochköttbullar, köttfärssåsochspagetti, fiskpinnarochpotatis.

Kul? Inte direkt. Men förhoppningsvis skulle Arvid äta bättre och vi skulle få matro.

Så vi fyllde frysen.

Om han åt? Gissa…

Om han ville titta på datorn? Gissa…

Så nu satt vi alltså där. Jag och Niklas åt makaronerochköttbullar, köttfärssåsochspagetti, fiskpinnarochpotatis. Arvid åt macka och äpple. Och tittade på Pettson.

Suck.

Jaja, barnombudsmannen kunde ju inte anklaga oss för att var inkonsekventa i alla fall…

Men nu är det ny månad. Med veckohandlingar i stället. Och god och nyttig mat.

Och ingen dator. Vi bestämde idag att ge det en vecka. En vecka då det får gråtas och gås iväg och suras och bedrivas kast-med-liten-människa-på golvet (ja, inte vi då, utan Arvid själv) hur mycket som helst. Utan att det mjuka föräldrahjärtat och den trötta hjärnan veknar.

Basta.

Veckans meny? Man kanske skulle satsa på något extremt billigt och fettsnålt. Känns inte som att det är just de kulinariska minnena som kommer att vara starkast efter den här veckan…

_MG_6075 kopiaAja, baja, Arvid U.

 

Annonser

2 thoughts on “En gång är ingen gång, två gånger är en vana, och tjugofem…

  1. Oooooo, mitt i prick! Vi är precis där nu. Värsta dramat igår kväll, jag blev helt matt! Efter en 15 minuters uppvisning ”vann” mamma och pappa och en snorhulkande Leon petade motvilligt i sig tre spagettisar. Han vägrade dock sås och kött. Rapportera gärna hur det går för er, jag behöver stöd!

  2. Håll ut! Bara att kämpa på….. Er lille Arvid är bara en helt normal liten pojke (fast den allra sötaste, förstås). Kram Berit

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s