– Han är som en papegoja, han härmar allt vi säger, sa dagisfröken när jag hämtade Arvid idag.
Och det är roligt. Meningarna blir längre och längre – och skånskan allt bredare.
Idag satt vi och tittade på Pettson i datorn efter maten. Arvid hade just upptäckt att om man tryckte på en viss knapp så försvann filmrutan, och om man tryckte igen så kom den tillbaka. Och då fanns det ju andra knappar, med andra funktioner, att trycka på…
Detta spårade snabbt ur – och snart var hela skärmen full av rutor och reglage. Varpå han tittade uppfordrande på Niklas och sa:
– Pappa! Min dator e sönnor!
På bredaste malmöitiska.
I sådana lägen kan jag inte fatta att han bara är två år. Att det är möjligt att bli en sådan lite personlighet på så kort tid.
Dessutom har han hajat vem som är bäst på vad. En annan favoritfras är nämligen:
– Mamma, läsa bok!
Ja, så duktig Lillegubben är redan!!! Och Farmor längtar så mycket efter att läsa bok, bygga lego eller annat kul med honom…