Att fira en 10-åring och en 2-åring

Första julen som jag och Niklas var tillsammans fick jag en dunkudde av honom i julklapp. Bara. Inga smycken, ingen parfym, inga heta underkläder, no flärd at all.

Bara. En. Dunkudde.

Just då kändes det bara snäppet bättre än den schweiziska armékniv jag fick av en före detta på min 20-årsdag. Skillnaden var dock den att Niklas ville väl. Jag älskade ju att sova!

Man skulle kunna tro att det var en hämnd, att jag nu ett decennium senare, gav honom ett duntäcke på vår 10-årsdag. Men det var det inte. Han hade faktiskt önskat sig ett. (Och i ärlighetens namn så saknade jag mitt, som jag lånat ut till honom…)

Själv fick jag ett kameraobjektiv, vilket tyder på att han under den här tioårsperioden lärt sig vad jag gillar. (Och att jag blivit så tråk… jag menar ‘trygg i vårt förhållande’… att jag inte ens skulle komma på tanken att önska mig heta underkläder.)

Och så gick vi på teater. Vilket är ungefär lika exotiskt som heta underkläder i en småbarnsfamilj. ”Jag ringer mina bröder”, som bygger på Jonas Hassen Khemiris novell, var mycket bra och som vanligt fick jag en liten depression som jag alltid får när folk gör något som betyyyyyyyyyder något.

Denna depression sköljde vi ner med vin på Siesta, där borden stod så tätt att vi nästan hamnade i knäet på våra bordsgrannar.

– Nu ska jag bara gå ut och röka. Sen ska jag fråga dig något som jag funderat över lääänge, sa tjejen på högran till sin dejt.

Gissa om jag lyssnade på det Niklas försökte säga när hon kom in igen.

Not.

Tack och lov satt det några ingenjörer som diskuterade tekniska lösningar till vänster, och som Niklas konstaterade:

– Så bra. Det finns något till oss var här.

(Vad hon funderat över? Något om att han pratade för mycket om sitt ex. Och tyvärr – hur gärna jag än ville kunde jag inte slukas upp fullständigt av denna diskussion. Det var ju min och Niklas tioårsdag – herregud!)

Sedan pratade vi om kärleken, livet och allt däremellan till ungefär halv elva. Sedan kom John Blund, i en taxi, och körde oss hem.

Och jag kunde nöjt konstatera att mannen jag släpade med mig hem från Tegnérs, den där februarinatten 2003, var verkligen världens bästa.

Och igår för-firade vi en annan liten älskling. På torsdag fyller Arvid två och självklart samlade vi släkten. För att sjunga och hurra och pussa de små kinderna. För att äta kalkon och nysa förkylningsbaciller… förlåt, jag menar blåsa ut ljusen på budapesttårtan. För att leka med nya köket, fina lastbilen, sköna barnfåtöljen och roliga pusslen.

Lilla älskade killen. Redan två år på torsdag!

_MG_6091Pappa fick testa lungkapaciteten. _MG_6123Morbror Micke gjorde ytterligare ett försök att värva till Lastbilschaufförernas riksförbund.IMG_6134 Ikea gjorde sitt bästa för att sätta gästernas deodoranter på prov.IMG_6141 Arvid drack sin första snaps. IMG_6142

Och skålade givetvis med sin far.
IMG_6161 Mormor och morfar hoppades på lite mat i nya köket. IMG_6169

Aaaaahhhhh…..
IMG_6173 …tjooo!IMG_6177

Åtminstone en ser nöjd ut efter att jag konstaterat att: ”Jag borde ha gift mig med din pappa istället!”
IMG_6180

Kvinnan till vänster har inget med paret på bilden att göra.IMG_6182

Say cheese!
IMG_6197Farfarmys!

Advertisements

One thought on “Att fira en 10-åring och en 2-åring

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s