Att sjunga Ranelids lov

Alltså det här med Ranelid i Melodifestivalen. Det var ju… speciellt. Inte bra på något sätt, alls, men häftigt. Tänk att våga ställa sig inför hela svenska folket och framföra det där. Hatten av för det.

Jag var ju inget Ranelid-fan innan jag hörde honom på det där bloggeventet. Men där gick han verkligen rakt in i hjärtat. Visst. Han babblar och snackar och emellanåt är det väldigt mycket Björn, Björn, Björn. Men däremellan är det så… fint. Han har ju ett otroligt engagemang, särskilt för utsatta barn och kvinnor, och flera gånger fick jag faktiskt svälja hårt för att inte börja gråta. Och så är han rolig. Sjukt rolig. Och mänsklig. Och varm. Och superkär i sin fru Margareta.

Och ja, man kan hänga upp sig på hans solbränna och uppknäppta skjorta och tillgjorda dialekt. Eller så kan man lyssna på vad han säger och försöka vara hälften så godhjärtad och engagerad som han.

Sådetså.

Igår var jag ute med mammorna i föräldragruppen. Vi drack ganska mycket vin och pratade ganska mycket om våra barn. Jag skulle också kunna stryka ordet ”ganska” helt, faktiskt.

Bakis en lördagsmorgon. Det var länge sedan sist.

I kväll är Niklas medbjuden på en hårdrockstillställning. Han mms:ade bilder på väldigt många öl, mat på papptallrik och män i mustasch och svarta T-shirts. Får väl se om det resulterar i ”bakis en söndagsmorgon”. Vore ju inte annat än rättvist.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s