Att inse sina begränsningar

Skrev en artikel på jobbet idag som gjorde mig otroligt sugen på att gå en vävkurs.

Såg framför mig hur jag skulle inreda en liten vävstuga i källaren och hur jag skulle bära upp den ena mattan vackrare än den andra.

Var till och med inne och snurrade lite på studieförbundens hemsidor.

Men så gick jag in på youtube.

Och – lucky me!

Tusentals kronor hade kunnat kastas rakt i sjön. Jag hade kunnat förlora mitt förstånd. Det kan till och med vara så att jag börjat gråta om jag börjat en kurs.

Något mer komplicerat har jag aldrig skådat. Det var mängder av pinnar och snören och det skulle räknas och knytas och petas med små, små verktyg.

Och språket – jag förstod i n g e n t i n g.

Låt mig citera Wikipedia, så förstår ni kanske ungefär vad jag menar:

Vävteknik för golvvävstolar grundar sig på samma principiella metod för uppsättning av varpen. Man varpar den längd av garnet som räknats fram med hjälp av envävsedel. Innehållet i vävsedeln finns ingen standard för, men utgår från att man ska inkludera beräkningar för vävens inslagstäthet, färdiga tygbreddvävbredd,skedbreddtrådantal inklusive stadträdning, därtill vävlängd med tygets beräknade krympningfållar och provvävning, samt invävningframknytningeffsingar och sist även varpställningens mått. Som regel noterar man också inledningsvis vad man ska väva (mattaduklöparegardinranapläd och så vidare) och vilken slagsvävteknik man skall använda samt vilket material som används i varp och inslag.

Efter varpningen sätts skälstickorna på plats inför momentet att förskeda då man fördelar varpen jämnt över bredden, sedan förflyttar man varpflätan till vävstolens bakre varpbom och låter skälstickorna byta plats från vävskedens ena sida till den andra för att hamna på rätt sida om slagbommen och underlätta pådragningen.

Efter pådragning av varpen på varpbommen är det dags att ta bort förskeden och solva alla trådarna, därefter skedar man i den sked som ska användas vid vävningen. Sedan knyts solvskaften fast på rätt plats med nickepinnarnas hjälp, med en jämn placering i förhållande till stolens mått och tramporna knyts fast i solvskaften. Slutligen görs framknytning.

Nu känns det som att jag vunnit på lotto. Tack youtube för att jag slapp bli galen!

3 thoughts on “Att inse sina begränsningar

  1. Fast om du känner för lite tokigheter bangar jag inte för att gå på en vävkurs med dig! Eriks mamma har en vävstol som hon vill frakta till oss och det lockar lite (trots ditt skrämselinlägg ;-)).

  2. Du hade säkert varit en fena, Lotta! Själv saknar jag nog tyvärr tålamodet. För det verkade krävas, big time.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s