Rapport från en mammavardag

Det viktigaste är inte målet, utan vägen dit. Tycker Arvid. Som sov gott hela vägen till Husies bibliotek, men som inte alls gillade när hans mor botaniserade bland böckerna. Att gå hem gick däremot bra. Så bra att hans mor trodde att hon skulle kunna kratta lite löv medan han sov klart i trädgården. Det gick snabbt, I can tell. För varför ligga i en trist vagn när man kan sova vid sin mors barm? Så nu sitter vi här vid teven, Arvid snusande och jag med tårar i ögonen efter att ha sett en mor läsa sin sons favoritsaga vid hans efter-kriget-i-Irak-grav. Värnplikten, tänker jag. Så skönt att den är avskaffad. En sak mindre att oroa sig för, i alla fall.
Lite pasta med makrill på det?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s