Pinjemun-attack!

För någon vecka sedan satt jag och Niklas och lyssnade på radio (ja, inte bara, som på 30-talet, den var på i bakgrunden) när vi plötsligt fick höra talas om ett nytt begrepp.

Pinjemun.

Detta beskrevs som en metallisk, obehaglig smak i munnen, som man kunde få om man åt härskna pinjenötter, ofta från Kina.

Vi skrattade gott åt detta.

Pinjemun! Vilket lustigt uttryck!

Under veckan har vi sedan skrattat åt det flera gånger. Det är ett handikapp som främst jag har – att jag har svårt att släppa roliga grejer. Jag måste älta dem.

Så i morse stod jag och rörde ihop min frukostgröt. Tog en bit äpple och stoppade i munnen och – yääääärk! Vad var det för smak? Hela munnen smakade batteri! Jag försökte skölja med vatten, men nej. Samma beska smak. Och den gav inte med sig!

Jag försökte med kaffe. Vedervärdigt!

Ikväll testade jag rödvin. Fy!

Det enda som funkat hittills är godis.

Och givetvis tänker jag bara: Pinjemun! Jag har drabbats av pinjemun!

För jo, i lördags lagade vi Hemmets Journals stora påskbuffé, en mycket trevlig buffé (förrädare? va? jag?) som bland annat rymde ansjovissnurror med pinjenötter!

Och jo, pinjemun drabbas man av först efter ett par dagar, det läser jag här.

Niklas tycker förstås att det här är helt befängt. Från att vi aldrig tidigare har hört talas om pinjemun har jag plötsligt fått det, allt inom loppet av bara en vecka.

Jag tror han tänker på när jag plötsligt trodde att jag var glutenintolerant och köpte hem ett självtest som fick huset att se ut som en vårdcentral/knarkarkvart (massa nålar och blodrör och stickor). Men bara för att jag inte råkade var glutenintolerant så innebär det inte att jag nu inte har pinjemun (tre ”inte” i en mening – imponerande!).

Jag tror också att han tänker att jag har en tendens att överdriva, särskilt när vi rör oss på den hypokondriska planhalvan.

Jag lyckades dock få honom att svälja en hel näve pinjenötter ur lördagens påse. Så nu väntar jag spänt på reaktion! Kanske någon av mina buffékompisar som redan drabbats?

(Och nej, jag är inte gravid. Så behöver vi inte gå in på det.)

De förrädiska ansjovissnurrorna hittar ni längst upp på bilden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s