Tankar om skrivande

Sedan jag skrev Swing it! kan jag räkna på fingrarna hur många gånger jag tyckt att det har varit riktigt roligt att sätta mig och skriva.

Desto fler är gångerna då jag haft ångest över att…

… jag inte kommit på något tillräckligt viktigt att skriva om.

… jag aldrig kommer ha tid och ork att skriva en hel bok igen.

… jag gjort folk besvikna över att det aldrig ”blev något mer”.

… jag kanske aldrig mer kommer att hitta tillbaka till det kravlösa och lustfyllda som karaktäriserade mitt skrivande före boken.

Jag minns en gång då jag stod på biblioteket och höll i en roman från en av handledarna på Författarskolan. På baksidan hyllades hon för sin debut och det stod massa fina saker om hennes språk och stil. Men sedan dess hade det inte hänt något. Författaren hade inte kommit ut med fler böcker. Och jag minns hur jag tänkte: Hur kan man inte skriva en andra bok när det gick så bra för den första? Och jag var verkligen uppriktigt förvånad. Hur svårt kunde det vara? Tänk att ”slarva bort” en sådan chans!

Idag tänker jag förstås inte så längre. Eller – egentligen så gör jag det. Men jag vet också vilka hjärnspöken som kan ta död på de allra mest kreativa ambitioner.

Jag tror att jag har fem påbörjade nya romaner i min dator. Manus jag har dissat efter 85, 37 och 22 sidor. För varför skulle jag fortsätta och slösa min tid på något som ändå inte blev tillräckligt bra?

Den här gången har jag dock bestämt mig för att tänka annorlunda, mycket efter att ha läst Johanna Wistrands väldigt inspirerande ”Skriv boken!”.

För det jag skriver på nu är inte boken. Det är ett första utkast till boken. Jag har all rätt – och alla möjligheter – att lägga till och dra ifrån och att bygga ut scener och karaktärer efter hand. Det gör inget om det blir lite dåligt just nu (huh, svårt för en perfektionist!), det viktiga är att jag kommer igång – och håller igång. Och det är faktiskt en tilltalande tanke – att ha ett råmanus på 200 sidor att grotta ner sig i. Peta och stuva om. Skruva till. Vilken lycka! (Jag är ju ändå redigerare, herregud!)

Och två hundra sidor är inget oöverstigligt hinder. Efter femtio har jag bestämt att jag får köpa tre rosenbuskar att plantera på altanen. För finns det en mer tilltalande tanke än att få sitta och peta i sitt färdiga råmanus så är det att få göra det vid en blommande rosenbuske. Under ett parasoll i min alldeles egna trädgård. (Målbilder, klyschigt, klyschigt, men viktigt, viktigt.)

Jag har också efter tips i Skriv boken! skaffat mig en processdagbok i vilken jag kan ösa ur mig alla mina tankar kring skrivandet, dag för dag. Och det är så skönt att skriva av sig. Om processen, om hinder på vägen, om skrivkramp, om dåligt författarsjälvförtroende, om små, små och stora framgångar. Allt det där som man inte vill tynga andra med, och som de ändå inte skulle förstå fullt ut.

Och så har jag bestämt mig för att börja skriva varje dag. En halvtimme på morgonen och en timme på kvällen. Det är vad jag tänker sätta äggklockan på (nej, inte fult mobillarm, fin karamellfärgad 50-talsäggklocka, jag har redan spanat in en) varje dag. Vill jag skriva mer är det så klart tillåtet, men det är minimum.

På så sätt kommer vi inte glida ifrån varandra, jag och romanen. Jag kommer inte att hinna att bygga upp en misstänksamhet och tveksamhet (och ett hat om det går tillräckligt lång tid!). Istället kommer vi att lära känna varandra bättre och bättre. Och vilja umgås!

En utmaning blir att övervinna min otålighet. Jag vill ju alltid att saker ska hända NU, långsiktiga planer är för dem som inte är tillräckligt drivna.

Detta måste jag försöka vända. Eller snarare, fokusera på min disciplinära sida istället. För jag vet ju hur jag funkar, när jag väl har bestämt mig på allvar, då gäller det.

Och så tänker jag nu. Den här gången gäller det. Råmanus vid rosenbuskarna.

Och om någon vill lämna en peppande kommentar så går det bra!

(Om ni inte somnat vid det här laget!)

Advertisements

9 thoughts on “Tankar om skrivande

  1. Fortsätt att skriva. Du skrev ju så förbaskat bra sist, eller hur! Jag vet, för jag läste verkligen ”Swing it!” många gånger.

    Säg till om du behöver feed-back på dina nya texter.

    Hälsar din gamla redaktör

    PS Jag har börjat exponera mina texter på en alldeles egen blogg:
    http://dottertillendotter.blogspot.com/

    Istället för att låta mina texter skräpa i datorn, tänkte jag lufta dem lite ute i cyberrymden. Har fler berättelser på gång, både gamla och nya, i datorn och i huvudet. Säkert fulla med korrekturfel, men det är inte så petigt – ut med dem bara!

  2. Jag vill peppa: Du är bäst, ingen protest, fuck the rest!

    (Ja, jag vet. Men det var den första ”hejaramsa” jag kom på och det är ju inte jag som ska skriva en bok :-))

  3. Therese: Tack! Och kul att du hittat hit! Ska bli kul att läsa lite av DINA texter. 🙂
    Celia: Jag tyckte att det var en mycket fin hejaramsa!

  4. ” För jag vet ju hur jag funkar, när jag väl har bestämt mig på allvar, då gäller det. ”

    Som morsan och farsan eller ?

  5. Mor säger: Det är kommer att sluta i en roman lika bra som Swing it! När jag läser dina tankar om hur du skall skriva känns det som att den ”gamla” Linda hittat tillbaka till att det är roligt att skriva och bli ett med manus. Vi följer dig med spänning!

  6. Beundrar din ärlighet här.
    Tror jag läste i SvBs debutantspecial att 60% av alla debutanter aldrig publicerar något igen.

    Att jobba seriöst med en roman är ju ett väldigt inrutat, discipinerat och på samma gång ganska sinnesrubbat åtagande. Som kräver osannolik driv och ‘guts’! En enorm känslo-. intellektuell- (ja faktiskt!) och tidsmässig investering – HELT utan garantier.
    Inte konstigt att man ”drar sig” egentligen.
    Fast samtidigt är det ju alkemi. Nästan magiskt, när det är som bäst.

    Heja dig! Heja målbilder!

  7. Puss till mina föräldrar! För visst kommer ”drivet” mycket från er!

    Och tack Amanda. Du vet ju vad det handlar om. Dessutom blir jag alltid glad av gå in på din blogg. Den påminner mig om den sprudlande och kreativa sidan av författarskapet! 🙂

  8. Åh jag känner igen det där sååååå väl! 😆 Har också börjat med ”Skriv boken!” och tycker det är väldigt befriande. Mer dåliga dikter åt folket, liksom! 😆

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s