Lilla farmor

Jag minns hur kallt vattnet var i kranen och hur det doftade i skåpet invid kylskåpet och när man öppnade till trappan upp mot vinden.

Jag kan känna smaken av blandsaften och de hembakta kakorna.

Jitterbuggarna. Gorånen. Chiffongkakan.

Jag kan höra de gulbruna trätofflorna mot knastrande grus, ljudet från sågfabriken mitt emot och prasslet av pappret om Hemglass-pinnarna.

Och så jordgubbarna i ”stycket”, julgransplundringarna med godis i små papphus och den blå- och vitblommiga klänningen som var kalas. Äventyr med kusinerna, rullbandspelaren i min pappas pojkrum, tavlan med den piprökande sjömannen. Brödbilen och de gröna brevlådorna på rad. Och ”fegsnöret” som man var tvungen att spänna på sig i bilen.

Allt det här är farmor för mig, farmor som somnade in igår och nu inte längre finns. Hon heller.

Det känns tomt, som att en stor och fin del av min barndom försvunnit.

Farmor, sov så gott.

Martin har också skrivit fint om henne.

farmor

Kakkalas med kusinerna, omkring 1983-1984.

Advertisements

4 thoughts on “Lilla farmor

  1. Vad otroligt fin skrivit, startade en ny flod av tårar men väckte ockå många fina minnen till liv. Allt det du skrivit om minnena från huset i Ingelsträde…log för mig själv och kände så väl igen allt det där…

    Kul foto med, kände knappt igen mig själv 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s