Livet på landet

Under en längre tid har jag närt en dröm om huset. Eller egentligen är det mest trädgården jag vill åt. Snåriga rabatter, spirea, syrénbuskar, stockrosor. Hängmatta och bord med vaxduk. Fläderblomssaft, surrande flugor och sommarpratare… Ja, ni är med.

Mitt bostadsknarkande har fört mig till de mest fantastiska platser. Små orter jag aldrig hört talas om. Men som låtit söta och framförallt legat helt underbart med naturen (naturen, igen) runt Bullerby-knuten. Utanför Torna Hällestad? Inga problem! (Torna Hällestad har 537 invånare, då kan ni tänka er hur många ”utanför” har)

Men.

Igår kväll stack Niklas iväg vid tio för att ta nattåget till Stockholm. Inga konstigheter. Det finns faktiskt – även om de är lätträknade – tillfällen då jag är ensam. Men var det inte lite väl många ljud, när jag gått och lagt mig? Ett krafsande på uteplatsen. En skugga som svepte förbi köksfönstret. Knackade det inte i väggen?

Jag tänkte på Torna Hällestad. Och jag tänkte på vår trappuppgång – där det uppskattningsvis bor minst 20 personer. Sen tänkte jag på mörka vintrar och kvällstidningslöpsedlar och av någon märklig anledning på Wallander-filmer.

Jag har nu ökat min kravspecifikation. ”Stor tomt” har fått sällskap av ”fem grannar – minst”. Eller så får jag helt enkelt fortsätta använda öronproppar, även när Niklas sover på nattåget.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s