Om tio minuter ska Niklas hålla i ett möte med vår bostadsrättsförening, och varje gång jag tänker på det känner jag en nästan barnslig lycka över att det inte var jag som råkade haspla ur mig ”äsch, jag kan väl ta det då” när ordförandeposten plötsligt stod tom.
Protokoll och listor och paragrafer och suppleanter i alla upptänkliga former… Huh, jag får gåshud och säger som min mamma: Jag är verkligen ingen föreningsmänniska.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s