När vi var barn hade min pappa en period då han inte kunde tänka sig att dricka sitt morgonkaffe ur något annat än en kåsa. Ni vet, en sådan kopp i plast man har med sig på fjällvandringar. Det smakade så mycket godare, menade han. Knäppt tyckte jag och mina brorsor, fånigt tyckte min mamma som varken förstod varför hennes make plötsligt antagit skepnaden av en frilufsare vid frukostbordet, eller vad det var för fel på hennes cirka etthundra muggar och koppar. Nu, femton år senare, ser jag dock samma mönster hos mig själv. Jag vill inte längre dricka ur något annat än sejdeln. Och ja – allt smakar faktiskt så mycket godare…

Nej, inte öl, champagne… Champagne- & fläderte, alltså.

Annonser

4 thoughts on “

  1. Jag har min jobbmugg hemma resp på kontoret.Sen har jag min äventyrsmugg som jag dricker ur när jag bestiger berg och när jag är på lekplatsen här utanför med Svante.Sen har jag min fritidsmugg som det står mitt namn felstavat på och en bil. Svante har tillåtelse att dricka ur den när jag är på tjänsteresa.Ordnung.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s