Klockan är halv tolv och jag åker bussen hem efter ett party på jobbet. En kille ska gå av ensam i Rosengård och säger hejdå till sina kompisar på ett sätt som nog är menat att vara skämtsamt:
- Är det jag som ska bli skjuten nu?
Jag vet inte, men är det bara jag som tycker att det känns djupt tragiskt?
Nej, det är du verkligen inte ensam om! Hur har mitt gamla Malmö kunnat bli så där? Men killen tyckte kanske det kändes lättare att skämta om det….?
Förmodligen känns det lättare att skämta om det. Men huh, det obehagligt. Och så ännu fler skjutningar nu i helgen…